I dag fick vi chansen att köra sök i en fd tävlingsruta i grannkommunen. Dessutom med ett gäng nya människor. Nya marker, nya figgar - kan inte bli bättre!

Vad ska jag säga om Vildas sök? Knagglig start, sedan riktigt bra. Försöker mig på en sammanfattning, detaljerna har jag glömt... Jag valde att ha alla figgen ute från början, trots kraftig sidvind som gjorde att det var lätt att få slutfiggen i nosen redan på startlinjen. Orsaken är att jag tror att jag låter helt olika på rösten om jag vet att jag skickar Vilda på ett tomskick, jämfört med när jag vet att det finns figge. Och sådant märker min hund! Därför vill jag inte veta...

Första skicket var katastrof. Vilda var helt övertaggad, gav till ett startskall, rusade ut i en liten båge och var tilt! Omskicket riktigt okej med bra djup men slog lite bakåt om jag minns rätt. Sedan har jag lite diffusa minnesbilder... :) Kanske var det redan på nästa skick som hon drog till slutet av rutan (kraftig vind därifrån) och plockade figgen som låg vid slutsnitseln. Sedan har jag en minnesbild av ett slag på andra sidan där jag med nöd och näppe lyckades få in henne på inkallning...

Sedan var det dags för heldold figge på höger sida, i låda bakom en en bergsknalle. Här kom Vildas osäkerhet att markera heldolda fram. Hon hittade figgen bra, men markerade inte. Halvvägs in bestämde hon sig för att jo, det skulle hon nog göra ändå! Jag var osäker på om hon haft rullen och tappat den eller plockat upp den halvvägs, så jag testade att koppla för påvis. Men njäe, det märktes direkt på hennes tveksamhet att det inte var bra. Skickade om henne på heldolda legan och tänk, nu blev det riktigt! Fin markering, bra påvis!

Nu tänkte matte fortsätta rutan ner, men vänlig träningskompis på stigen påpekade att det nog inte var färdigavsökt på vänstersidan. Jaja, tänkte jag, som är så fjantigt rädd för att skicka för mycket tomt, och sände pliktskyldigast ut henne. Rakt på en figge...  Perfekt egentligen, eftersom jag antagligen skickade henne med min "här-är det-tomt-men-du-kan-väl-vara-snäll och-springa-ett-varv-ändå"-röst! Sedan gjorde hon ett fint tomslag på högersidan, innan hon elegant vindade in den nya slutfiggen på vänstersidan och plockade den.

Sammanfattningsvis - hade det varit söktävling i dag hade det funnits en hel del att dra poäng på, men hon gjorde också flera fina, raka skick ut på fullt djup. Hon hade näsan på hela tiden och sög in de fig som fanns. Och hon löste den heldolda legan. Kändes som ett bra genrep!

Där är den igen, Vildas tunga! Men alltså, varför är den alltid framme på hennes jobbarbilder? Tänker hon med den? Styr hon med den? Eller vad har hon den till, egentligen??

...men ääääntligen, matte!

   Här har vi hittat sista-figgen som blev första-figge!

Tänk att det finns så mycket korv i lådor i skogen!