Vilda har börjat löpa så nu är det färdigtävlat för i höst. Missar ett par söktävlingar, men det känns ok.

Idag blev det dubbelpass. Först en sväng i sökskogen, där jag ville ge Vilda ett enkelt pass med utdelning för fullt djup och riktning rakt ut. Så jag lade ut en figge i varje hörn, sedan fick de flytta fram så jag fick tre skick per sida. Kände mig tilt i huvudet innan, hade svårt att fokusera och planera. Men tänkte att jag håller det enkelt.

Gick ut, skickade hunden, som kom in utan rulle. Och då menar jag verkligen utan rulle - jag hade glömt bort att hänga på henne fastrullen! Och inte delat ut några lösrullar, eftersom jag tänkte köra med den fasta. Grattis!! Ropade ut till figgen: "Om Vilda har varit ut till dig, skrik ja". Men det var tyst. Så jag skickade på andra hörnet, inga problem, sedan på första hörnet igen och nu gick hon ut fint och fick figgen. Tur i oturen att hon slarvade första gången! Resten av skicken gick jättefint.

Summering:

- Komma ihåg att hänga på hunden rullen...

- Skicka första skicken lite snett bakåt, jag tror att hon viker in och håller sig till vallningskanten då. Hon är lite slarvig med hörnen!

- Se upp så hon inte blir övertaggad, dagens övning blev nästan en motivationsövning och hon blev bara hetare och hetare... Men skötte sig jättefint.

- Nästa gång ska hon få lite tomskick!!

Agilityn var en hoppklass 1-bana. Första två gångerna vi körde var rena katastrofen, vi var överallt och ingenstans... Sista två gångerna var helt okej.

Orsakerna till kaoset första två gångerna tror jag är:

- jag kan inte föreställa mig var Vilda kommer att vara i förhållande till mig när jag banvandrar, och har därför ingen egentlig plan ens när jag gått banan flera gånger. Min plan är att försöka komma ihåg ordningen på hindren och sedan improvisera, typ.

- Jag ger upp av Vildas tempo. I stället för att styra henne så försöker jag springa lika snabbt som henne - dömt att misslyckas, typ! De två andra varven tog jag kommandot och fokuserade mer på kontakt och mindre på att springa fort, och se, då gick det bättre!

VARNING: Fick skall under loppen. Har inte haft det på evigheter och vill inte ha det igen heller. Hänger säkert ihop med flamsigheten och ofokuset. Agilityvila igen, och tänka på energinivå innan vi kör!

Träna lågtempade och fokuserade saker den närmsta tiden. Spåra lite mer kanske, och köra lydnad med korvbelöning.

I alla fall haft en härlig kväll!

Jisses, vad jag har haft roligt med min hund!

Vilda och jag tävlade lägre sök i lördags. Eftersom hon fått hybris i sökskogen så var min plan enkel: störa henne så lite som möjligt och lita på att hon skulle suga in figgen (se tidigare inlägg). Dessutom intensivtränade jag lite transporter dagarna innan.

Vi var tre som tävlade och jag fick, förstås, startnummer ett... Sökrutan var rolig med en kraftig brant på höger sida. På vänster var det lite mer träd och mindre brant stigning, men en del uppför.

Jag började med att skicka till vänster. Vilda slickade inte ytterkanten av rutan utan gick några meter in. På ca 25 meters djup fick hon figgen och markerade fint. Sedan skickade jag ut henne höger, hon laddade järnet och klättrade utan problem uppför. Däruppe letade hon länge. Och jag lät henne hålla på... Gav henne ett vägledande "matte här" en gång, men f ö tyst. Hon kom in tom. Jag skickade på motsatt sida, fick ett jätteprydligt tomslag med fullt djup, fint framslag och allt. Sedan upp för branten på höger igen, och även nu var hon borta länge, men hon kom in med rullen. Hon hade slagit framåt ordentligt. Hon kom ut ungefär där rutan tog slut, och tog stigen tillbaka till mig. Samma väg tog hon förstås på påviset. En rejäl klättring ledde upp till figgen, som satt helt öppen på en campingstol!

Nästa skick blev på motsatt sida, ett riktigt fint tomslag. Men sedan blev jag osäker på vad jag skulle ha för taktik. Tyckte nog att hon täckt av större delen av högra sidan - om hon fått figge i näsan på väg in med rullen eller under påviset så hade hon haft dragning däråt. Så jag fortsatte skicka vänster. Det var rätt mycket skog där, så man såg inte hur hunden jobbade riktigt. Hon gick ut fint ett par gånger, men kom in tomt. Då valde jag att skicka på höger sida igen, "mot min egen övertygelse", och fick dagens första grunda slag. Nöjde mig med det och skickade vänster. Dittills hade jag kunnat skicka längre och längre fram, men nu var vi vid rutans slut. När hon kom in tom igen så blev min gissning att hon gått för grunt (kunde ju inte se henne pga skogen!) , så i stället för att skicka henne bakåt i rutan så skickade jag om, med förhoppning att få ut henne hela vägen på djupet. Då tog tiden slut! Jag blev så paff, Vilda hade jobbat i så högt tempo hela tiden så jag hade inte en tanke på att tiden inte skulle räcka. Jag fick kalla in Vilda - som kom i full fart med rullen i munnen!!! Åhhh, så förargligt det kändes! Men ändå roligt att hon fick hitta alla figgen. Vi fick gå ut och påvisa och hon fick pussa lite på figgen, ett bra avslut!

Annas positiva lista:

- Ett väldigt högt tempo och bra driv i hela söket.

- Bra djup på alla slag utom ett.

- Näsan påkopplad!

- Inga "hjärnsläpp" (inga blindningar, konstiga stopp eller liknande).

- Överraskande bra transporter!

- Markerade dolda figgen!

- Hittade alla figgar!!

- Matte skötte sig. Var lugn och tyst på stigen, belönade hennes fina tomslag, förmedlade känslan att hon var duktig och att det fanns fler figgar i skogen.

- Det kändes verkligen som att jag var ute med en sökhund! Kan inte förklara känslan, men lite som när man tränade räddning med Daisy och visste att "de figgar som finns, kommer hon att hitta". Skön känsla att ha!!

Missar:

- Glömde bort mig och tog henne i halsbandet en gång. Onödigt.

- Hade aldrig testat att klocka en lägreruta, så jag hade ingen känsla för tiden alls.

Tyvärr nollade de andra lägrehundarna söket, så det var bara jag och Vilda som fick köra lydnaden. Med en figge borta och ett Tarzansök fick vi betyg 6, vilket innebar att vi inte kunde bli uppflyttade. Jag bestämde mig för att köra budföringen och lydnaden men inte platsliggningen. Tycker det är dumt eftersom hennes hundrädsla sitter i, att dessutom lägga på skott helt i onödan.

När vi gick ut till budföringen var hon supertaggad! Benen gick som trumpinnar och hon fick en dubbeltia. Men sedan... Eftersom vi var enda hund så fick vi lydnaden direkt på. Självklart fick jag en stund att värma hunden, men hon, som först varit Tarzan och sedan Carl Lewis, hade nog behövt en halvtimme för att landa. Nu fick jag panikartat försöka få henne att tagga ner. Det gick inte så bra! Dessutom blir jag så arg på mig själv, för jag gör samma misstag gång på gång. Stressar upp mig, försöker strama upp henne och tramsar när jag känner att hon är lite för het. I stället ska jag sätta mig ner, käka godis och mysa med henne! Men det glömmer jag bort!!!

Linförigheten var en katastrof. Hon gick fot, jodå. Men lyckades få en nolla(!) av ena domaren, tror det blev en femma av den andra. Jag fick ge dk på dk, hon nafsade i bykorna, hon hoppade, tja, hon gjorde allt! Men hon höll positionen hyfsat... :0)  Även framförgåendet var hon för het på, tjuvade och tramsade. Sedan blev allt bättre och bättre. Förutom ett litet ljud(!) när vi startade marschen inför läggande under gång. Men läggandet var bra, inkallningen klockren, krypet jättefint tror jag (har inte sett vad domarna skrev, fick inte så högt betyg men jag tror det beror på att jag tittar på henne och kanske går lite för sakta än), apporteringen som vanligt, hoppet toksnyggt!

Sammanfattningsvis är hon numer godkänd i lägre sök!  Men det viktigaste var känslan från tävlingen. Det var så rooooligt!! Det finns hopp för oss i söket!  

I dag hann jag med en superkortis på klubben. Körde igenom lägrelydnaden (som funkar klockrent när vi tränar!). Lade ett pipdjur som externbelöning. Lät henne få godis efter varje moment, när hela programmet var slut fick hon hämta pipen. På väg till bilen ville hon absolut in på agilitybanan, så då tog vi en snabbträning på kontaktfält också. De funkar faktiskt riktigt hyggligt nu. Gungan glömde hon bort att det var gungan, hon for upp på den med så väldig fart att den inte ens hann börja slå ner innan hon sprungit till slutet på den och hoppat av! SÅg rätt coolt ut!

Ojojoj...

Åkte upp på klubben för att köra igenom lägrelydnaden inför lördagens tävling. Fri träning ikväll, med många ekipage på lydnadsplanen. Vilda är fortfarande påtagligt påverkad sedan hon blev biten, går helst långa omvägar runt den hunden och är allmänt tittig på lydnadsplanen. Har betydligt svårare att koppla bort de andra och fokusera på mig än tidigare. Det märks framför allt på inkallningen, där hon vill "kolla av läget" innan hon springer. Jaja, bara att nöta vidare. Nästa gång jag köper hund ska jag ha en korsning mellan pitbull, jack russell och ovtjarka!

Nå, till träningen då:

Budföring. Körde en fullång, med några hundar på planen men ingen annan störning. Gick fint. Lite senare raggade jag upp en "skytt" som stod på halva sträckan och (i brist på pistol) klappade händerna! Sträckan var iofs bara 50-60 meter, men jag tror inte den spelar så stor roll. Glädjande nog visade hon ingen tendens alls att vika av vid "skytten.

Kryp: nötte starter. Efter varje annat moment lade jag ner henne och körde några steg kryp. Ibland gick det bra, ibland lättade hon i starten. Resten av krypet är jättefint. Däremot är hon ofta dålig på själva nedläggandet, onödigt!

Läggande under gång: första gången hade jag korv i näven och då lade hon sig inte alls! Sedan fick jag några riktigt snygga lägganden.

Hopp över hinder: körde bara en gång. Hon satte sig lite nära hindret, men momentet var 10-mässigt.

Apportering: Lite morr inför gripandet, förutom det urtjusiga apporteringar! Men jag vet ju redan nu att det kommer att se annorlunda ut på lördag... *suck*

Framförgående: Riktigt snyggt! Jag har ju börjat träna lite "sakta" inför framåtsändandet, och det gör att hon inte ligger på så mycket. Duktig! Däremot är hon lite het och tjuvar gärna...

Inkallning: Gjorde ett par vanliga. Hon var jätteosäker innan hon vågade springa, men sedan gjorde hon den snyggt.

Sammanfattningsvis känns det som om lydnaden kan gå precis hur som helst! Nästan vartenda moment kan hon göra tiomässigt, men det finns också goda möjligheter att nolla... Nåja, vi får börja med att se om vi ens tar oss till lydnaden! Längtar faktiskt efter att få tävla, själva söket ska bli så roligt!

I morgon ska det bli dåligt väder, så vi får se om jag har självdisciplin nog att köra ett skogspass ändå. Vore nog bra om hon fick köra slut på sig inför lördagen.

I går tränade vi skogslydnad, Vilda och jag. Hon fick gå sida i blandad terräng, och när det fungerade bra
(vilket tog överraskande lång tid) fick hon störning i form av en figge som gick
och ställde sig bakom ett träd. Sedan fick hon gå sida därifrån, och mot figgen.
När lusten att dra var som allra störst drog jag fram en kampis och lekte lite
med henne. Hon svarade jättefint på leken och engagerade sig helhjärtat. Sedan
fick hon gå mer sida, och när hon var sansad och trevlig fick hon springa till
figgen o käka godis. Rätt bra övning, tror jag, men det skulle behövas
mängdträning!!

Sedan körde jag en heldold lega, som hon klarade galant! Puh!
Efter det fick hon ett uppletande med små dummies.
Tre dummies, synretning, fullt djup. Hon jobbade supersnyggt med dem och gjorde
t o m några tjusiga sökslag. Däremot var ingångarna usla!! Tydligen är dummies
superroliga att leka med, eller bara ovana, för hon trixade en hel del.
Tappade/släppte, plockade med dem etc.
Allra sist blev det långpromenad med en snäll goldenhane. Jag försöker ju lära Vilda att springa till mig om det blir för tufft med en annan hund, och det verkar hon förstå nu. När han blev för springig så kom hon snabbt till matte. Perfekt, för då kan ju jag hjälpa till att bromsa den andra hunden.

I dag har vi bara varit i skogen och myst. Letat lite godis. Vi är en udda flock som kommer - två halvgalna hundar, en matte med bebis i sele på magen, en illgrön bumbostol i ena handen och en termosmugg i den andra... Jo just ja, körde lite skogslydnad också. Inkallning och sida. Ojojoj vad välbehövligt, men det blir snabbt bättre.

I dag skulle det genrepas inför söktävlingen på lördag. Upplägget var enkelt: ca 100 meter ruta, en figge i varje hörn. Figge ett satt helt öppet på en campingstol, figge två (goa lilla sonen) var heldold. Medan jag var på påvis på figge två smög det ut en figge i vart och ett av de bortre hörnen. Sedan skulle jag köra tomt dit. Vindförhållandena var perfekta, med en sidvind som gjorde att vi hade "medvind" längs stigen, dvs hon skulle inte få figgen för tidigt.

Vad händer?

Tja, slag ett och två minns jag inte så mycket av. Säkert nå't småstruligt med dem, men hon tog båda figuranterna och markerade utan problem både den heldolda och den helt öppna. Sedan skickar jag ut henne på det första tomslaget - som senare skulle visa sig vara det enda... Pudelrackarn springer ut på ca 30 meters djup och drar sedan nästan hela rutan! Jag är helt övertygad om att hon letade utgångsspår. När hon inte hittat något på 70-80 meter så vinklar hon in mot stigen (obs - inte mot mig, utan 90 grader in från den plats i rutan hon just då befinner sig på) och tänker dra rakt över. Men precis när hon ska korsa stigen så känner hon spåret av figgarna, hugger det och spårar som en blodhund ut till den ena av dem! Gaaahhh - vad gör jag nu? Hon har gjort typ alla fel av alla möjliga, förutom ett: jag bad henne hitta figge, och det gjorde hon! Tog sedan in henne och skickade henne på andra sidan, no problem. Gick ut fint på djupet och fick figgen. Under tiden lades en ny figge ut i den del av rutan som hon missat att söka av första gången. När jag skickade henne där gick hon ut alldeles för grunt, men fint på omskick.

Kändes extremt frustrerande. Skiss på ungefär hur söket blev:

Mina snälla sökkompisar lät mig köra ett par extraskick när alla hundar var klara. Nu ville jag få ut henne på djupet! Så jag bad en figge stanna kvar i ena första hörnet, och lät resten vara tomt. Tanken var: skicka tomt till första hörnet, går hon ut grunt så mata ut henne tills hon har kollat av det ordentligt. Vänd dig sedan om på stigen och skicka åt andra hållet, så får hon bingo på djupet där. Enkelt och bra. Men vad händer? Jo, jag skickar ut henne på första tomskicket - och hunden försvinner! Hon drar ut hyggligt på djupet , gör en framslag (kanon, tänker matte, det går bra det här!), men sedan viker hon liksom aldrig in igen... Jag ser bara en liten ullboll försvinna längre och längre bort i rutan, och till slut ser jag henne inte alls. Om jag ropade på henne? Gissa! Men lilla väna pudelfröken har förvandlats till Tarzan i söket och tycker att hon klarar det här alldeles utmärkt själv. Stör mig inte matte, jag jobbar! Till slut kom hon tillbaks, och eftersom det vänstra hörnet råkade vara enda området i hela rutan som hon missat så skickade jag ut henne på ett nytt tomslag. Du ska gå heeela vägen ut, gumman... Det gjorde hon - inklusive att hon drog hela rutan en gång till. Nu suckade jag djupt och skickade henne på andra sidan, hon gick ut fint och hittade figge. Men ärligt, så 100% olydig som hon var idag har hon aldrig varit förut. Visst har hon struntat i min inkallning när hon haft figge i näsan, men nu brydde hon sig inte om mig en sekund.

På söklägret i helgen som var sa Mette att hon tyckte att Vilda växte med tomslagen, och att hon byggde på sig av den kuperade terrängen där hon fick ta i och klättra rejält. Jag tror henne! Det här är en hund med helt annat självförtroende än för några veckor sedan. Att hon dessutom fått spåra en del och kört lite häftiga agilitylopp men knappt behövt ägna en sekund åt lydnad har säkert också bidragit!

Men nu behöver jag hjälp. Ska tävla på lördag, en fin bana som passar Vilda perfekt. Finns det någon smart övning jag kan ta till för att plocka hem henne åtminstone en liten gnutta rent lydnadsmässigt? För nu är det tvärknäck i lurarna! Tacksam för råd! Vill dock helst inte blanda in ledarskap, utan köra bara positivt. Är det möjligt?

Först söket: tränade dolda figgar med Vilda igår. Sonen ställde upp igen - och det gick så bra! Tränade i bodar och olika hundburar... Några svängar till såhär så ska det nog ordna sig. Överväger att muta med honom ut i skogen i morgon, så jag kan få till en doldis även i "vanligt sök".

Sedan agilityn:

Vilda tog sin andra pinne i dag! Hon var verkligen extremt laddad. I första loppet, som var ett agilitylopp, gick hon till och med ur hand för Hanna. Hoppade bara ett par hinder, sedan drog hon och tog en tunnel och balansen! Vi var nog lika snopna båda två, Hanna och jag!

I lopp två var hon lite annorlunda uppvärmd och hade inga planer på att dra. Däremot blev hon lite skrämd av två stora hundar som skällde rejält (såg aldrig vad som hände, om de kanske muckade med varandra?) nära henne vid starten. Och då letade Vilda genast efter mig. Det hade hon med sig under loppet, ett halvt öga som kikade efter matte, och fick några onödiga tapp. Men inte värre än att Hanna med tydlig handling lyckades få henne felfri runt banan! En andraplats och pinne blev det. Bra jobbat av båda två!

Idag blev det mest lingonplockning och skogspromenad. Men framåt kvällen så mutade jag sonen - du får spela dator om du hjälper mig med lite hundkurragömma först! Till saken hör att min lilla femåring är en utmärkt figge. Orädd och liten går han att gömma i dolda legor som ingen vuxen fixar! Vi körde bakom dörr, stående i en agilitytunnel, i övertäckt hundbur och bakom en annan dörr. Vilda tog sig bra, från att ha varit väldigt tveksam i början till att bli säkrare och säkrare. Men jag såg två viktiga saker: 

- Hon har svårare att specificera en lega än jag trott. I söket med halvdolda figgar är det ju sällan svårt för hunden att hitta. Men när det blev heldolt så fick det svårt, och visade också vissa tendenser att lämna figgen. Måste jobba mycket, mycket mer på heldolda! 

- Hon "blindade" eller inte... Jag hade lagt kamo-väven på backen för att använda senare, och när hon inte lyckades speca var figgen var så markerade hon den. Begripligt, men ett observandum. 

Men, dessa missar till trots, så gjorde hon ett sammantaget väldigt fint jobb. På måndag ska jag muta med sonen ut i skogen, så hon får lite dolda legor där!  :0)