I dag skulle jag inte träna alls, utan bara åka förbi ett gäng träningskompisar, kolla av en möjlig framtida sökruta och ta en prommis med Vilda.

När jag kom dit hade de vallat tre korridorer och var precis på väg att köra uppletande. Kunde jag motstå frestelsen? Nix!

Först tittade vi på när två hundar körde. Vilda laddade mer och mer och började till slut pipa. Ingen bra uppladdning för henne, med andra ord. Piper gör hon faktiskt aldrig när jag varvar henne och Daisy i ett upplet.

Sedan var det dags att köra henne. Det fanns två föremål kvar ute, ett i korridor ett och ett i korridor två.

Jag gjorde nu världens feltänk:

1. Lät henne sitta och ladda på de andra hundarna, dvs skapa en enorm nyfikenhet på hela området.

2. Skippade den (kraftiga!) retning hon brukar få eftersom hon oftast ser när jag vallar rutan.

3. "Passade på" att köra föremål som inte var mina egna - något Vilda endast gjort vid ett fåtal tillfällen.

4. Som grädde på moset lät henne gå på de föremål som en annan hund (med stort!! föremålsintresse) misslyckats med - dvs knappast de lättaste prylarna...

Pinsamt, men så var det. Resultatet blev därefter. Vilda flängde över hela rutan gång på gång. Gick rakt ut först vid ett par tillfällen, for helt ostrukturerat vid ett par. Men några grejer hittade hon då inte. Trösten i det hela var att jag är rätt nöjd med mitt sätt att lösa det hela. Dels insåg jag alla tankefel jag gjort, och blev inte det minsta irriterad på henne. I stället kopplade jag på hjärnan. Satte henne så hon inte kunde se korridorerna, bad sedan en kompis att lägga ut fyra föremål på olika djup i den mittersta korridoren. Bara att Vilda fick sitta och varva ner en stund hjälpte en hel del. Skickade henne sedan, nu plockade hon raskt in två föremål. Fick sedan problem med tre och fyra. Då testade hon igen att söka av ett jätteområde men fick förstås ingen utdelning på det. Kom dessutom på inkallning... För att samla henne satte jag nu på koppel, gick med henne ut i korridoren lugnt och fint. Utnyttjade vinden och såg att hon fick vittring på båda de kvarvarande föremålen. När hon markerade dem så belönade jag henne muntligt, "bra, tjejen", men drog henne samtidigt därifrån i kopplet. Gick tillbaka till stigen och skickade. Nu plockade hon utan minsta tvekan in de sista två prylarna.

Fördelar med detta sätt att lösa problemet (tror jag), är att hon skapar sig erfarenheten att "flängande" inte lönar sig. Näsan måste vara påslagen... Dessutom så lönar det sig bäst att leta framför matte! Däremot så har jag lite funderingar på hur uppletet ställer sig i förhållande till söket. 20 meters framslag i en uppletanderuta är ju jättemycket, samtidigt så är det ju inte så konstigt om en liten vovva som nöts i just framslag plötsligt gör det även i det här momentet? Hmmm. Valla bredare korridor så det ryms både en in- och en utgång i samma korridor? Typ 10 meter bred? Ska fundera lite - och läsa vad Git skriver i sin bok!