Bara för att jag badade Vilda igår så skickade himlen regn i dag... Passade på när det var hyggligt lugnt att ta en skogssväng med sambo och vovvar. Kom då på en enkel grundövning jag läst om, nämligen att låta hunden springa mellan två förare som flyttar sig framåt i terrängen. Helst 50 meter emellan, men det fanns inte att tillgå. Däremot var det rejält knölig mark där vi gick, så hundarna bjöds på en del utmaningar. Och jag fick upp ögonen för hur viktig träning det här kommer att bli för Vilda! Tog sig fram gjorde hon, snabbt som en iller. Något fel på viljan eller motorn är det inte heller. Däremot så väljer hon vägar efter eget huvud och det blir definitivt inte den kortaste/rakaste när terrängen brötar till sig. Efter ett par gånger valde jag att samla upp henne mycket noggrannare mellan skicken och se till att hon verkligen hade sambon väl i synfältet innan hon fick springa. Då gick hon betydligt rakare och finare. Samtidigt så var det ju en helt kravlös övning - tanken var ju att få henne att vilja springa den snabbaste vägen till husse. Så jag hade inga kommandoord, riktningsvisningar eller liknande. Därmed kunde hon inte heller göra "fel".

Bra konditionsövning, bra övning på terrängvana och säkerligen till viss nytta i söket uppfattade jag övningen, som definitivt kommer att upprepas!