I dag var det mycket som talade emot träning. Men det blev ändå, och det blev på helt rätt sätt. Vi var bara tre. Passade mig utmärkt just i dag, fördelen är att man känner slippa sig stressad att få flyt på träningen för att minimera träningstiden. Vi som körde hade gott om tid, vädret var underbart. Dessutom var det snäll terräng, helt platt och fint, så mitt knä protesterade inte det minsta. Annars är det så illa nu att jag knappt kan gå upp för trappen. Måste gå med andra benet före för att undvika fel typ av belastning. Inte, inte bra!

Rutan var i gles tallskog, mossa utan ris på marken. Ingen mittstig, den snitslade vi upp mitt i skogen. För att göra det ännu klurigare så var det riktigt besvärligt att få naturliga räta vinklar etc, så det var en riktig hjärngympa att få koll på hur skicken skulle göras.

För att göra det lätt och roligt åt Vilda så började vi med en Hawaii. Blev väl 6-7 skick. De första helt synliga, sedan ett par halvdolda och avslutningsvis några heldolda. Allra sista skicket tog hon en lov upp mot gammellegan, efter att först ha gått ut spikrakt. Jag tyckte inte att det var något att göra en grej av. Var tvärtom väldigt nöjd med Vilda. På den andra sidan fanns nämligen en riktigt klurig svårighet. Ca 45 meter ut i rutan låg ett fd järnvägsspår, med små sandvallar. En väldigt naturlig bakre gräns. Men "elak" som jag är, lade jag naturligtvis figgen på andra sidan järnvägen. Inga som helst problem för Vilda. Roligt! Däremot är det hit och dit med framslagen, ibland blir det, ibland inte.

Efter fikat så körde vi lite till (jag vet, Gunilla... Men jag gillar att köra flera pass när tid finns...). Nu fick Vilda två skick utan retning, men med figgarna ganska grunt (15-20 meter). Gick ut och tog båda jättefint. Sedan två på fullt djup, inga problem heller. Nyheten i den här övningen (förutom att jag ville se att hon fixade sökslag i just den typen av terräng, och utan riktig stig i mitten) var att vi körde med fast rulle. Premiär för Vilda! Jag tycker att det gick riktigt bra. Lite vimsigt innan hon hittade rullen och det behövdes en del stöd från figgarna, men ändå helt ok. Jag kör ju henne på "svenskrulle" och den far runt väsentligt mer än en snäll norsk!

Allra sist fick hon en rad rena markeringsövningar. Det märks att hon söker händerna väldigt mycket, så hon kommer nog att behöva träna en del fast rulle om jag ska känna mig säker på tävling. Rätt snabbt förstod hon ändå att ta fasta rullen från sittande figge utan hjälp. Däremot på stående figge, så sökte hon sig alldeles för mycket uppåt. Hoppade och studsade på figgen och "tiggde rulle". Vi väntade ut henne och till slut trillade femöringen ner. Varvade med en sittande, som kändes enkel. Sedan, avslutningsvis, en stående. Nu tog det henne bara några sekunder att minnas den egna rullen.

Sammanfattningsvis: En bra dag där Vilda fick lyckas med allt hon gjorde. Toppen att börja med hawaii, dels för att hon gjort en hel del svårt på slutet, dels för att det nog var en svår terräng med få riktmärken. Nu fick hon först stöd i att hantera terrängen, sedan gå några oretade skick i samma ruta efter fikat. Känns skönt att ha testat av fatrullen i tid inför tävling, nu vill jag hinna köra någon gång med lösrulle och lägga in ett eller ett par tomskick, samt lägga in något till pass med fastrulle innan tävling.