När värsta stormen bedarrat igår och bebisen somnat smög jag ut och körde lite lydnad. Jättefint fot, bra läggande, ok apportering - och fortsatt tilt i ställandet! Hmmm. Dessutom en Vilda som var i piggaste laget. Så planen för i dag var att försöka få ut henne i skogen, så hon fick jobba ur sig rejält. När det började bli dags att åka hade jag nyammad och nybytt bebis, som dessutom var supertrött. Som upplagt för en härlig eftermiddag med sovande gullunge - inte!! Nejdå, lilla sessan vaknade så fort vi kom ut i skogen, sedan satte hon europarekord i hur många amningar och bajsblöjor en liten tös kan åstadkomma på ett par timmar. Pjuh! Däremellan skulle mamsen försöka få ut ett spår, hinna prata lite hund med kompisarna och även hinna ta spåret. Jag var duktigt slut innan vi var klara, och då hade jag ändå god hjälp av Katti och Mattias, som snällt barnvaktade mellan varven.

Spåret som Vilda fick gick i snårig och omväxlande terräng - blötmark, kalhygge, skvattramsnår etc. Dessutom hade jag snirklat runt bra och det fanns nästan inga raksträckor. Liggtid ca en timme, förarspår. Kraftog vind, tyvärr lite för ofta motvind. Vilda spårade i stort bra, lite slarvigt ibland kanske jag kan tycka, men inte så farligt. Spårupptaget var fint, men låg heller inte så djupt. Kanske bara tio meter. Framspår. Pinnarna, då? Jo, hon plockade fem av sex. Föga förvånande så var det samma pinne som alltid hon lämnade i skogen!! Hallå, hur kan det vara så? Luktar den illa? Är den magisk och vägrar ta upp vittring?? Nästa gång ska jag peppra som 17 med pinnar, men strunta i de "luktfria", och se om hon plockar allt då...

Väl hemma igen sov bebben i bilen så jag hann med lite lydnad. Bra fot, hon håller på att lära sig att hålla sig längre bak nu. Ställandet funkade plötsligt! Tror att det hjälpte att hon var lite mindre "på tå", då hann hon tänka också... Gjorde 3-4 repetitioner, alla snygga och korrekta! En ettan-apportering, helt ok. Sist och sämst: vanlig apportering, där hon skallade till precis före gripandet... Nejade, gjorde om och då var hon tyst. Måste börja använda klickern precis före gripandet igen.

Nu är jag trött! 

Edit kl 21.54: Bebisen somnade och sov så snällt efter den tuffa dagen, så jag smet ut en stund till och körde lite mer lydnad. Fokuserade på framförgåendet, där Vilda skötte sig till 80% exemplariskt. Stretade lite väl mycket ibland, vände sig om vid ett par halter men i stort gick hon rakt, snyggt och bra. Sedan körde vi på med fot, ställande (hyggligt bra...) apporteringar (tysta!) och lite annat småplock. Och just ja, krypet. Körde först inne, sedan ute. Tror jag börjar få rätt bra ordning på det nu. Så länge hon inte är för het... Men väldigt ofta blir det riktigt fint.

Nu är jag ännu tröttare!