Igår hade vi besök av en valpspekulant. Vi träffades på klubben och Vilda, som fortfarande höglöper, fick göra lite pyssel för att de skulle få se henne i arbete. Först körde vi uppletande på fyra föremål. Jag lade ut dem i en smal korridor, ca fem meter, och det blev nog bara ca 30 meters djup. Vilda blev jätteglad över lite nosjobb! Vips, så var de tre första prylarna inne! Den fjärde fick hon leta en stund, men förutom ett kort stopp på en kissfläck (kan ju vara någon snygg hanhund som varit här!) så jobbade hon jättefint tills hon fick den.

Sedan blev det en mini-lydnad med lite fot (där hon var het och låg alldeles för långt fram!), ett kryp (där hon körde jämfotastilen precis i början men sedan kröp lågt och fint), en budföring (där hon tänkte sno godiset direkt från mottagaren i stället för att sätta sig fot först!) och en ruta (som var klockren). Avslutningsvis körde vi agility-slalom.

I dag tänker jag mig en långtur i skogen. Vilda har inte fått göra någonting rejält på länge, så ett riktigt sökpass känns som om det skulle sitta fint. Kanske hittar på något mer också, beror på hur jag kan pyssla med bebisen. Kommar att ha henne hängande på magen, och då blir man lite begränsad!

Nu är Vilda parad med en stilig röd hane, "Ganni". Parningen gick bra, trots att båda två var förstagångare så löste dom det hela själv. Så skönt när hane och tik kan få bo tillsammans några dagar och lära känna varandra! Två parningar med och två parningar utan hängning blev slutresultatet.

Nu har jag skapat en ny kategori i min blogg: misslyckanden! Varför då? Masochistisk läggning? Näe, men jag gillar att använda bloggen för träningsplanering. Tack vare kategorierna kan jag enkelt se hur t e x mina tio senaste sökpass sett ut, och därmed lättare planera nästa. Nu tycker jag att jag gjort lite för många dåliga träningspass på sistone, så nu vill jag försöka få koll på dem. Har redan mina aningar vad de beror på... Orkar inte gå tillbaks till gamla inlägg och "fiasko"-märka dem, så de får förbli saligt inbäddade i textmassorna! Borde jag, btw, skapa en succé-kategori också? Hmmm. Får fundera på saken!

Gårdagens träning borde ha varit en träning i att avstå. Jag försökte ha två barn, rodda sonens brottningsträning och köra sök samtidigt. Gick ju sådär... Vi har två nybörjarhundar i gruppen som vi vill hjälpa igång, och huvudsyftet med träningen var just det. Men så ville jag att Vilda (höglöpande!) "skulle få göra något" och improviserade ihop en "lätt" övning. Två skick: ett till vänster med figge på fullt djup, ett till höger, tomt, med figge som smög ut när hon var på väg in. Problem: Vi hade ingen vallad ruta. Jag har bara tränat Vilda vallat, och jag använder mig en hel del av rutgränserna och vallningen för att anvisa var jag vill att hon ska söka. Så, självklart, gick hon ut jättedåligt när jag skickade henne tomt på en sida som inte var vallad och där figgen varit som mest 20-25 meter ut på tidigare övningar. Och inte var det läge att bråka med henne heller. Jag hade en bebis i sele på magen (bara det är rätt störande om man ska försöka problemlösa), jag hade gett henne en uppgift som gick stick i stäv med vad hon var tränad för, hon är för tillfället känslig, hormonstinn och hanhundsorienterad... Alla fel, typ... Min tanke inför dagen var egentligen att valla en appellruta och träna på att få ut henne i ruthörnen. Men stress (jag var sen, hade en missnöjd sexåring som vrålade i princip oavbrutet, bebbe på magen, skulle iväg och skjutsa till brottning, skulle iväg och hämta från brottning etc) gjorde att jag rationaliserade bort vallningen och hittade på den här andra övningen i stället. Bättre hade varit att avstå, eller kanske köra en okomplicerad Hawaii.

Praktexempel på hur det går när man vill att hunden ska få aktiveras, men inte har en bra plan. Lärdom - om hunden "bara ska få göra något", se till att erbjuda en idiotsäker övning!

I dag körde vi lite lydnad. Bara framåtsändande, hopp över hinder och apportering. Rätt genomtänkt, om jag får säga det själv! Apporteringen är jag nöjdast med. Lade ut apporten första gången i stället för att kasta. Fick då ett fint gripande utan tassande eller morrningar, som jag belönade glatt med rösten. Apportering två kastade jag, och tänk, hon grep fint igen! Belönade med boll när hon kom in. Ska nog lägga ut apporten ett tag, bara för att få befästa fina gripanden. Och fortsätta varva med gripandeträning av metallen. Hopp-sitt körde jag några kompletta moment, och ett par där hon fick bollen kastad till sig - efter att hon satt sig på andra sidan. Vill inte ha för hög förväntan på att det ska komma en boll flygande i hoppet, hon riskerar att låsa lite på det och börja leta boll på andra sidan.

Sedan körde jag lite sättande-ställande med nos mot näsa-metoden, det var nog det som gick sämst i dag. Tyckte inte hon var så lyhörd.

Allra sist tog vi faktiskt en tur i joggingspåret(!).

Känner att jag borde köra fjärrdirigering ibland, men har sååå tappat sugen för det apsega momentet. Bläää. Kanske blir peppad igen när chansen att träna i skog snöar bort. I dag kommer förresten Vildas tilltänkte kavaljer, och utifrån hennes kärleksfulla umgänge med Daisy så har jag gott hopp om lyckad parning!

Efter en dag i städandets tecken rymde jag ut en stund, utan bebis. Gick ut ett spår med åtta naturpinnar. Tyvärr så var det lite sent på kvällen, så liggtiden blev i kortaste laget, ca 40 minuter. Vågade inte vänta längre och riskera att få spåra i mörker.

Medan spåret låg till sig tog jag min termosmugg och gick en kaffesmuttarpromenad med Vilda. När koffeinet var uppdrucket så kom jag på mig: jag har ju faktiskt saker jag behöver träna i skogen! Så jag körde lite transporter, dvs att hon ska gå hyggligt vid sidan på mitt "här"-kommando. Och det gick riktigt bra! Hon följde fint, och jag pushade sträckan så vi gick ca 50 meter helt utan dk.

Spåret, då. Gjorde spårupptag på äng, ca 30 meters djup. Motvind när jag lade det, när det var dags att ta spåret kändes det rätt vindstilla. Vilda gick ut fint, plockade spåret och riktningsbestämde bra, men var väldigt yrig. Och så fortsatte det. Hela vägen på ingen hoppade hon som en hare, vilket iofs underlaget inbjöd till. Resten av spåret gick lite för fort och för slarvigt. Men visst, en Vilda som är lite het från början (blir tydligen det vid löp), förarspår och kort liggtid - då ber man om att få ett snabbt och slarvigt spår. På ett par ställen hade jag följt en skogsväg, ungefär som en bred stig. Det spårade hon riktigt fint, och jag ångrade att jag inte gjort fler sådana svårigheter. Däremot hade jag klämt till med en spetsvinkel! Den ångade hon förbi i full fart och såg sedan mäkta förvånad ut. Vart tog spåret vägen?? Men hon ringade fint och plockade upp det igen. Pinnarna, så? Jo, hon hade fattat att naturpinnar gills och jobbade verkligen på att lokalisera dem. Om hon råkade få en doft av dem när hon forsade förbi... Hälften plockade hon, den andra hälften noterade hon inte ens. Hmmm. Nåja, jag borde kanske ha nöjt mig med en pinnstig eller ett uppletande. Som sagt, det är dumt att be om slarviga spår. Å andra sidan var det en hel del klurigheter, med spetsvinkeln, stigarna, terrängskifte äng/skog, spårupptag etc och hon löste allt. Så helt missnöjd ska man väl inte vara.

Efteråt testade jag lite framåtsändande. Lös hund, inga föremål eller targets, bara fritt. Bred väg, så det fanns gott stöd för att gå rakt. Och det fungerade jättefint! Hon söker sig ut cirka tio meter innan hon slår av på takten. Nu belönade jag med klicker och godis, och det funkade också. Hon förstod snabbt att det inte var lönsamt att börja vända sig om och kika på matte. Är jätteglad över att vara igång med momentet före parningen, det behöver sin tid att bli bra. Däremot så var hon en sopa på inkallning med ställande! Undrar egentligen hur dålig ordförståelse hon har på stanna? Måste träna från grunden! Ett problem där var att jag inte ville använda boll idag, utan bara godis. Tror jag kan få betydligt bättre resultat med boll.

Körde ett pass ställande/sättande/läggande under gång (nos mot näsa) och det fungerade riktigt fint. Jag ger kommando, belönar muntligt, säger kom, ger nästa kommando etc och efter 2-4 kommenderingar får hon belöning. En rolig lek, tycker Vilda!

Krypet - urdålig start, bra när hon väl kommit igång. Fortsätta traggla...

Körde ett litet genrep för Mattias och Fasa igår (tävlingsdags!).

Passade på att göra ett litet sök åt Vilda. Planen var fyra skick:

- Figge i båda de första hörnen. Plocka med båda in.

- Skick tre med figge nära stigen.

- Skick fyra fullt djup.

Men det blev helt annorlunda!

Skick ett, med en naturlig passage mellan två jättestora stenar: Vilda vek 90 grader före stenarna. Nu blev det inkallningsträning i stället! Jag hade laddat fickan med ett pipdjur, och ropade glatt in henne, förstärkte sedan direkt med pip. Och tänk, nu hade hon öron att höra med! :0)  Snabbt kom hon in och kunde skickas om. Såg ut att gå ut fint, men kom in tom. Jag skickade på andra sidan, och valde att testa en ny taktik jag funderat på. Hon har ju en tendens att fuska i hörnen. Nu gick jag in ett par meter i rutan, och skickade henne snett bakåt mot rutans gräns/vallningslinjen. Och tänk, hon gjorde som jag hade hoppats - när hon kom fram till kanten så rätade hon upp sig och följde den ut. Ska testa att köra så ett tag.

Tog den figgen fint. Sedan skickade jag om på den första figgen - men det blev tomt igen. Om jag monns rätt flyttade jag fram i rutan och gjorde ytterligare ett skick. Köpte det som ett fint tomslag, skickade på andra sidan och bröt när hon hittade figgen där. Så, i stället för fyra figg så blev det tomslagsträning på ena sidan... Kände mig hyggligt nöjd ändå, för hon jobbade fint i söket och kom ju på mina inkallningar! Vad som gjorde att hon inte hittade vet jag inte, men det är som det är.

kom ihåg: plocka med pipdjur som inkallningsförstärkare en tid framöver, tills inkallningen funkar (belöna med godis).

Ikväll var det träningstävling på klubben. Jag var tävlingsledare, och när det till slut var vår tur att köra så var lilla Alice trött och ledsen. Men jag gjorde en kortversion av tvåan, med fokus på en sak: apporteringen!

Jag lade, tydligt, externbelöningen precis utanför planen. Precis som jag vill kunna ha det på en riktig tävling. Vilda var dåligt uppvärmd, eftersom jag var upptagen. Men fria följet kändes bra, hon fastnade till vid ett tillfälle och ville till externbelöningen, men f ö så var jag nöjd. Läggande under gång började hon flippa på transporten, så det bröt jag och gjorde om. Rutan körde jag på 25 meters avstånd (trean-avstånd) men bröt som i lkl 2. Supersnyggt gjorde hon den!

Sedan var det dags för apporteringen: full fart ut, lite morr, ok gripande - och full fart förbi mig. Men nu surade matte ur! "Nej" med värsta basrösten, och så en kort liten föreläsning om att man måste lyssna även på tävling. Sedan kastade jag ut den igen, och fick en riktigt fin apportering. Litet morr före gripandet, och lite snett sitt, men f ö jättesnyggt. Godis till Vilda, sedan fick hon springa och ta fjärren. Överväger starkt att köra ett par lydnadstävlingar med henne som ren träning, bara för att kunna påminna henne om att man måste skärpa sig för att få belöning även då!

Hade en behaglig stund på klubben. Lill-bebisen var hemma. Eftersom Vilda är rätt på just nu, ectra het pga löpet tror jag, så bestämde jag mig för att träna med bara godis som belöning. Började med framåtsändande. Ut med ett par byxben, och så testade jag vad som hände när jag sa"före" med lös hund. Och tänk, det blev faktiskt riktigt bra! LIte tvekan i början, ville nosa på byxorna etc, men efter bara några försök så gick hon ut fint, höll rikning och skrittade! Jag belönade med klicker och godis. I början fick det henne att vända sig om i tid och otid, men rätt snabbt fattade hon att det inte gav belöning utan köpte att hon måste gå sakta framåt för tat klicket och godiset skulle komma. Duktig!

Sedan blev det lite fritt följ, apportering (där hon skallade på första apporteringen!!). Då nejade jag faktiskt henne, kastade om och då nöjde hon sig med bara lite morr. Ett tredje försök, då gick jag ut och lade apporten. Belönades med en urtjusig apportering! Sedan testade vi kryp, som var mestadels bra, men verkligen behöver mängdträning! Hon är ofta svajjig i början men rättar till sig efter en stund. Avslutningsvis tränade jag ställande/sättande/läggande, backade och körde "nos mot näsa". Hon börjar bli riktigt uppmärksam nu, lyssnar verkligen vilket ord jag säger.

Sammanfattningsvis hade vi en otroligt behaglig träning, med en hund i helt rätt stämningsläge, som jobbade snabbt, fokuserat men inte stressigt. Supernajs!

Ikväll skulle Vilda få lite lågtempad träning, umgås med ett par hundar och bara mysa i skogen. Det blev rätt bra. Hundarna funkade hon finfint med. Sedan var min plan att jobba vidare med naturpinnar i spåret, avklippta små rönnpinnar. Hon skulle få ett kort spår, ca 300 meter icke förarspår med fyra pinnar + leksaksslut. Under liggtiden så skulle jag göra en pinnstig. Susanne lade ut ett spår åt mig, och jag gick den lilla pinnstigen. Det skulle jag inte ha gjort! Hur många fel kan man klämma in på en liten, liten pinnstig..? Först missade jag att märka ut den, så jag fick fnula runt i skogen och leta mikroskopiska små rönnpinnar. När jag väl lyckades så bestämde jag mig, av oklar anledning, för att låta Vilda frispåra! Hallåååå - hur tänkte jag då? En hund som är van vid sök och uppletande och har en raketmotor i rumpan? Hur tror ni det "spåret" såg ut? Nå, efter mycket om och men lyckade jag få Vilda att förstå vad jag menade, och hon letade tag på fyra-fem pinnar. Mer i form av just uppletande än spår, men okej då.

Spåret var däremot långt över förväntan! Hon fick ett tävlingsmässigt spårupptag, som hon tog klockrent. Sedan ett småklurigt spår med terrängskifte ut på ett hygge och riktigt bråtig mark. SPårarbetet var snabbt men fokuserat och det var en fröjd att "åka" efter henne. Första pinnen missade hon, men sedan plockade hon faktiskt de följande tre. En klar förbättring! Dessutom var det roligt att se att hon markerade dem med stigande intensitet. Ett genombrott. När spåret var slut efter 300 meter låg hennes favvo-pipdjur där som spårslut. Men hon såg mest besviken ut över att det redan var färdigjobbat... Måste försöka få till fler spår!