Hann med ett lydnadspass på lunchen. I dag kunde jag inte motstå frestelsen att testa ett framåtsändande. Gjorde egentligen inget särskilt innan, Vilda är rätt välgrundad i framförgåendet och jag testade helt enkelt att säga "före" med lös hund. Första sträckan blev ett skämt! Hon rusade ut i små böjar, vände upp mot mig och frågade om det var rätt etc. Ingen belöning, inkallning och nytt försök! Nu var hon lite mer dämpad och travade ut några meter, rakt och fint, klick och belöning! Sedan körde jag ett 20-tal repetitioner där jag belönade henne på olika avstånd, alltid bara när hon gick ut rakt och fint. Sammanfattningsvis så fattade hon förvånansvärt fort själva poängen, att hon skulle gå ut rakt framför mig precis som vid framförgåendet. Hennes spontanavstånd varierade mellan 5 och 20 meter, så det finns fortfarande en hel del att jobba med! *s* Men det är där jag tänker att gruppen ska komma in i bilden...

Hann köra igenom det mesta av lydnadsettan, tvåan, appellen och lägre (är ju  nästan samma moment, så det blev inte så mastigt som det låter!). Rutan gick jättefint första tre skicken. När jag senare tänkte avsluta hela passet med den blev det bara pannkaka, hon hittade inte rätt position en enda gång. Jag ser två möjliga förklaringar: antingen var hon helt enkelt trött, eller så var hon lite blockerad av att vi tränat hindret innan, där jag använder massor av bollbelöning. Vi får se hur nästa pass går!

Fotgåendet var ok, ställandet riktigt bra, läggandet lite tveksamt men ok, apporteringarna jättefina, hopp-apport riktigt, riktigt bra (10?), slät inkallning också (hon har tack och lov fastnat i att göra fina ingångar!). Fjärren körde jag på kort svatånd och satsade på att få fina positionsändrningar i stället, nöjd med både sättande och läggande.

Nyss här hemma körde vi kryp, hon börjar faktiskt förstå kommandot nu och kryper enstaka steg bredvid mig (om jag går som en ostkrok...). Tycker det ser lovande ut!

Igår hade vi en intensiv dag, med sök, skotträning och lydnad. Jag börjar med det bästa – lydnaden! Det var
premiär för klubbens inomhusträning. Ett halvt ridhus hade vi till vårt förfogande.  Jag har inte varit med på några öppna träningar på evigheter, det har inte stämt med jobbet. Enda hundarna Vilda träffat har varit sökgänget och sina närmaste kompisar. Men jag har ändå haft känslan att hon stabiliserat sig mycket efter andra löpet. Och igår kom kvittot. Hon var grym! Vi var ett femtontal hundar på ett halvt ridhus = ganska trångt. Vilda var ändå helt oberörd av de andra.  T ex när jag körde rutan med henne. Tre-fyra ekipage stod ett par meter (!) bakom rutan. Vilda var helt cool, sprang dit hon skulle och tittade inte ens åt hundarna. 
På slutet av passet bestämde jag mig för att testa framförgående, med hundar till höger och vänster, som tränade allt från inkallning till fot… Hon höll en spikrak linje, jättefokuserad, trots att den närmaste hunden bara var ett par meter bort!  Ja, hon betedde sig mer som en jätterutinerad elithund på fem-sex år, än som en liten 1,5-årsskrutta! (Därav rubriken, när det gäller allt annat har vi lång väg kvar!)

Momentmässigt, då? Rutan var intressant. Jag hade ingen boll med, utan ställde henne i rutan och gick fram
och godisbelönade. Resultatet blev en lite tveksammare start efter några skick, MEN betydligt bättre precision i placeringen i rutan. Tror faktiskt att det kan vara ett  vinnande koncept med henne.

Sedan körde vi igenom det vanliga, ställande, läggande, fot, tvåan-fjärren, inkallning utan några konstigheter.  Framförgåendet, som jag redan nämnt, och som var kanon. Hade också ett sittande och ett liggande i grupp. Under sittande i grupp sprang hunden närmast Vilda till sin matte. Vilda rörde inte en min. Kändes bra!

Men dagen började inte i ridhuset, den började i sökskogen. Vi var bara två idag, så det blev av naturliga skäl en
sida. Vilda fick fortsätta med pop-uper på 60 meters djup. Första skicket var en blandning av katastrof och succé… Hon drog ut ca 40-50 meter, när hon inte fick figgen där så tog hon till sin favoritmetod ”leta spår”. Yrade runt som en toka lääänge, men fick ingen utdelning. Kom tillbaka till mig, jag skickade om, hon gick ut ungefär lika långt men vek nu åt andra hållet och kollade av halva sökrutan.  Suck.  Ingen utdelning. Åter till mig och nytt skick (inga nya retningar mellan skicken).  Nu gick hon rakt ut på fullt djup (men fel sida figgen, vi hade en ytterst lätt sidovind), gjorde ett framslag på 15-20 meter, vek tillbaka och fick då figgen nästan direkt i näsan! Kändes sååå ljuvligt att hon fick utdelning på ett riktigt fint sökslag och inte på vimsandet hon gjort innan. Sedan gjorde hon ytterligare sex skick, de flesta funkade popparna bra på och hon gick rätt ut. På ett av skicken missade hon poppen men gick ut riktigt bra ändå. En av figgarna hade hon svårt att hitta så jag fick göra omskick, inga problem, ut fint igen.  Har ju funderat en del på varför det blivit som det blivit med Vilda. Tycker vi lagt mycket arbete på att grunda. Därför var det roligt att se den andra hunden i dag, en rottishane som grundtränats på samma sätt som Vilda, men faktiskt lite färre tillfällen. Men där finns inget behov av att byta till poppar! Han går ut jättefina sökslag, rakt och fint, fullt djup, med hög näsa. Grymt bra, tycker jag. Jag tror helt enkelt att de individuella förutsättningarna inte talar till Vildas fördel i söket. Hon är väldigt stark i spåret och grundad i det sedan hon var valp. Är ganska smart och lär sig snabbt ta enklaste vägen. Dessutom undrar jag om inte storleken spelar in, till hennes nackdel. Sedan tror jag, med tanke på Vildas fina motivation och motor, att hon kommer att bli riktigt bra så småningom. Hon älskar ju verkligen sitt sök! Men det kommer att krävas en annan typ av träning. För henne blir det nog helt rätt med poppar, sedan får matte tycka vad hon vill! (Tack Gunilla, för din envishet! )

Efter söket körde vi lite skott.
Först en platsliggning med tre skott, dold skytt som inte var jag. Dock snett framför hundarna, inte bakom. Helt stabilt. Avslutningsvis två skick budföring där, pga för få personer, mottagaren också fick vara skytt. Vid första skottet höll hon på att ”knall-budföra”, dvs rusa iväg redan på skottet. Skick två satt hon lugnt och stadigt. Jag försöker vara noga med att vänta en bra stund mellan skottet och skicket, just för att hon inte ska bli alltför skott-tokig.

Kände mig jättenöjd med hela dagen, såväl sök som skott och lydnad. Vad duktig hon är, lillskruttan!

Är på kurs och kastar mig över en dator i pausen...

Har inte hunnit åka till klubben mer i veckan, men körde ett bra kökspass i onsdags. Det är bra att göra mycket grundträning inne på Vilda, hon har lite lägre förväntansnivå och är lite mer fokuserad då.

Vi jobbar med krypet. Där har jag valt att ha henne i fotposition från början och helt enkelt böja mig ner och visa och belöna. Hon har lätt för att krypa med bra teknik, låg såväl fram som bak. Med tanke på att hon är energisk som individ så har jag varit noga med att låta henne krypa bara ett steg i taget innan belöning. Ska försöka få till en fimsnutt på det.

Fjärrdirigering kör vi också, men bara mellan sitt och ligg. Där blir det väldigt tydligt att avståndet spelar stor roll! På en meter är hon klockren, på tre meter 70-procentig... Krävs mer rutin! Jag har också lite svårt att få till "smack i backen" på läggandet. Snabbt är det iofs, men kan bli bättre.

Läggande och ställande funkar fint inne. Nå, något enstaka steg på ställandet blir det. Nöta mer!

Och så har vi jobbat lite med tungen, apporten och de eviga fotpositionerna. Men nu är rasten slut... :o)

Har förresten insett att inkallning med ställande utgår från lydnadstvåan fr o m nyår - JIPPIE!! Äntligen ett bekymmer man får skjuta på framtiden!

I brist på stegringsplan så ger jag upp att försöka köra söket utan pop-uper. I dag var vi bara två som tränade, vilket gjorde att vi kunde köra endast en sida. Efter diskussion i träningsgruppen förra gången bestämde vi oss för att köra djupare rutor, alltid minst 60 meter. Så det införde jag i dag. Dessutom då nymodigheten med poppar. Dagen till ära invigde jag mina walkie-talkies... Från början hade vi rätt ren medvind, sedan svängde den till sidvind.

Det gick förvånansvärt bra att köra poppar utan stighållare. Jag hade koll på vart figgen låg, när hon skulle resa sig upp så tryckte jag bara på anropsknappen så det pep till i hennes wt. På så sätt kunde jag hålla fullt fokus på hunden hela tiden. Eftersom det var första gången fick hon helfigurspoppar. Första skicket gav hon matte gråa hår genom att i alla fall sticka och leta utgångsspår... *suck*. Men sedan så blev det snabbt bättre. Dock såg man vad väl avståndet var befäst, hon hade en tendens att vika runt 40-50 meter. Även det kom hon över efter några skick.

Sammanfattningsvis så var det en övning med barnsjukdomar, hon rusade inte självklart rakt ut hela vägen varje gång, hon kollade av någon gammellega etc. Men i stora drag så tycker jag att hon fick till det jättefint. På femte skicket sprang hon ut för grunt, gjorde ett hyggligt sökslag på bara 30 meter. Glädjande då var att hon gick nästan rakt ut på djupet när jag skickade om henne (ingen ny retning). Sista skicket blev också riktigt bra. Markeringarna sitter bra och det där med framslag gör hon små, små steg i rätt riktning med hela tiden. Nu väntar jag bara på att min nya svenskrulle ska komma med posten!

Efter söket blev det en härlig höstpromenad med Katti, Edgar och nyförvärvet Fasa. Fasa är allt annat än sitt namn! Hon är en söt liten malinois-tik på 18 månader. Väl grundtränad i både vardagslydnad och sök. Inledningsvis fick hon gå i koppel och Vilda lös, men sedan släppte vi tjejerna som kom väl överens.

När Vilda nu var väl genomarbetad så passade vi på med lite lydnad. Linförighet - positionen blir bättre och bättre, nu plogar hon inte alls ofta och jag är mycket mer uppmärksam och bryter henne. Framförgende - riktigt fint, även när jag kör hela momentet. Läggande under gång - kan fortfarande bli allt mellan noll och tio. Jag upplever att hon är dålig på att lyssna på ord, hon gör det hon tror är rätt. Och när hon gissar bra, så blir resultatet tioppen, annars rätt värdelöst... Ställandet körde jag först "nos mot näsa" några gånger, sedan under gång. Är inte alls nöjd, hon tar tre-fyra steg varje gång. Hmmm. Måste tänka till där. En slät inkallning blev det också, ionget ljud. Och en mini-tvåanfjärr - bara ett uppsättande från ligg.

Det allra bästa var att vi avslutade med skott med främmande skytt! Vilda fick sitta på kommando, jag gick ifrån henne ca 20 meter. Skytten stod snett i förhållande till mig och henne (en steg i att så småningom flytta skytten helt bakom henne). Fyra skott blev det, och Vilda satt hur fint som helst. Verkade inte det minsta berörd. Jag var lite kluven i hur jag skulle belöna. Bestämde mig för att jag kastade ett föremål på sista skottet. Antagligen inte jättebra, eftersom hon har rätt hög förväntan, men, men...