Efter att ha haft uppletet lagt på is en längre tid så har vi börjat småträna igen. Mest för att det är en snabb, enkel aktivering, som dessutom grundar ett bra näsarbete. Eftersom jag alltid gjort det i halv tidsbrist och när båda hundarna varit med så har jag vallat allt från ultrasmala (i princip ut- och ingång men med lite serpentiner) till smala (10-15 meter breda) korridorer. På så sätt har jag fått raka skick "gratis" och inte befäst något felbeteende. Misstänker starkt att Vilda skulle svepa hela rutan om hon fick chansen...

Roligt att se i alla fall hur fint hon jobbar med nosen. Sökträningen har npg hjälpt till för att få ut henne rakt på djupet, hon sticker ut jättefint, griper bra och gör fina avlämningar. Har ibland haft tendens att byta föremål men det har blivit bättre. Att varva henne och Daisy är väl inte optimalt, ingen behöver egentligen den extra laddningen, men igen så har det blivit en bra aktivering för dem båda.

Sist vi körde fick de en ca 15 meter bred ruta, 7 föremål. Vilda fick börja, sedan körde de varannan. Vilda tjuvade på första skicket, bröt inte när jag kallade in henne. Kom tillbaka stolt med föremål och jag valde att belöna. Tänkte att jag får ha tummen i ögat på henne skick två. Det hade jag, men det hjälpte inte. Hon tjuvade ändå, och innan jag hade hunnit tänka ut någon bra strategi var hon tillbaka med ett föremål. Hennes tredje skick var jag mer förberedd. När hon stack så galopperade jag gormande efter. Vilda struntade högaktningsfullt i det! Tack och lov hittade hon inte föremål på en gång, utan jag hann få tag i henne innan. Höll en föreläsning för henne om att man måste lyssna, tog tillbaka henne till stigen och skickade om. Det fjärde och sista skicket tjuvade hon inte! Märkte inte heller någon osäkerhet i starten.

Roligt att se hennes arbete på sista skicket, det var ju rutans sista föremål också. Hon letade, letade, letade. Gjorde väldigt fina slag. Till slut började jag fundera på om hon "tomsprang", men jag skickade om henne ändå. Efter flera minuters högintensivt avsökande av rutan gick hon några meter utanför vallningsgränsen och vips, då fick hon sista grejen i näsan! Det var väl en lätt vind däråt, och föremålet låg precis på vallningsgränsen. Nyttig erfarenhet för henne - både att jobba ner i vind och att det lönar sig att fortsätta leta så länge matte tjatar!

Lydnadsmässigt så funderar jag på att byta strategi och verkligen börja jobba in lite svårare moment, för att få på mer hjärna och mindre spring. Tittade på Vildas helbror Prime, www.kerstinspudlar.se  , och blev inspirerad! Vi får se...