Jag tänker att jag vill ge Vilda en så fin nedtrappning inför vintern och valpningen som
möjligt. Inte ge henne för svåra uppgifter, våga backa ett par steg och köra
lite grunder. Höll mig hyggligt till det i dag: sex skick, varav två på heldolda
figgar och en på stående fig. Ett tomslag. Två vanliga figgar. Var noga med
framslagen, gick ut i rutan och mötte upp henne. Och det gick väl bra. Problemet
är liksom att jag får problem att tagga till på övningen! Borde ju vara superdupernöjd, eftersom Vilda markerade såväl de heldolda som den stående figgen utan problem, i stort gjorde bra framslag och
helt enkelt gjorde ett bra sök. Men då blir jag petig och kinkig i stället. Och tycker att det var sådär... Hmpf! Men - rent intellektuellt så var det en riktigt bra träning, och jag kommer att fortsätta köra enkelt fram till
valpledigheten. Kanske poppar nästa gång igen. Får försöka med mental träning som komplement!
Körde ett uppletande efteråt, bara korridor med fyra prylar, men med minnesbild igen. Och hade självdisciplinen att bryta efter tre föremål och gå ut med Vilda och leta det fjärde. Uppletet blev jag faktiskt riktigt nöjd
med!

...och, för er som undrar... Hon måste vara dräktig! Förutom beteendeförändringar (ska t ex absolut sova i sängen, vilket hon inte gör annars!) så tycker jag nog det börjar bli både lite mage och lite "hallontuttar" på henne"!

Har duttat  med lite inomhuslydnad som jag inte bloggat om. Bara småsaker. Men det riktigt glädjande är att Vilda tar ettkilos-tungen jättefint! Tränar egentligen inte den, men igår när jag körde metallen och hon var superpeppad blev jag lite nyfiken på hur hon skulle reagera på tungen. Har ju inte tränat den på säkert ett år. Inga problem, sa superpudeln! Tyvärr är hon ju fel ras för ettkilos-apporten, så det blir nog en hel del styrketräning för att få till en tvåkilosapportering. Men man får ju vara tacksam för en bra början!

Kände mig lite peppad i dag av Gunilla, http://pebblesse.wordpress.com , som inte bara planerar sin träning utan dessutom lyckas hålla sina planer. Det vill jag också kunna! Så det tränade jag på idag... Skulle visa sök för ungdomsgruppen. Som sökdemonstration fick Vilda två skick i en ruta med rätt mycket ungtallar = dålig sikt. Hon gick ut och hittade figgarna jättefint. Sedan upptäckte hon att den stående figgen kunde man sno korv av direkt! Så det tog några skick innan hon gjorde sig omaket att markera... Nåja, mea culpa...

Efter ungdomsgruppen hade vi vår sökträning och det var nu jag skulle följa min plan! Planen var rätt okomplicerad: ge Vilda en enkel systemövning med syfte att nöta på raka, djupa skick och framslag i rutan. Nu var vi lyxigt nog tillräckligt många för att ha stighållare också. Så jag körde 8-10 slag (räknade inte så noga...) med ca 20 meters framslag på varje. Vilda fick en tydlig men snabb helkropps-pop före varje skick. Sedan sprang jag framåt och även utåt i rutan och mötte upp henne, för att få till en framslagsträning. Superkul, sa pudeln och hade inga problem med den övningen. Jo, det tog några skick innan hon gjorde framslagen automatiskt, i början så vände hon rakt mot stigen och jag fick verkligen hojta på henne. I söket generellt så blandar hon och ger, ibland superfina framslag, ibland rakt in till stigen. Egentligen är det ju mer ekonomiskt för henne att springa till stigen när hon har markering... Skillnad i ett tomslag, då täcker hon ju mark om hon slår framåt.

Jag då? Skötte mig bra i det stora hela, tycker jag. Det enda var att jag inte kunde hålla mig helt till planen, utan gjorde de sista två skicken utan pop. Vilket Vilda förstås klarade. Men ändå - varför var det så omöjligt att göra exakt som jag planerat?? 1-0 till Gunilla i självdisciplin!     

Sammanfattningsvis en trevlig sökdag med nyttig och lyckad grundövning. Ska nog nöta på med lite sådant i blandad terräng. Kanske. Vill ju träna tomslag också. Borde träna oftare så jag hinner med allt jag vill göra!

I dag hade jag missat i planeringen. Vi var en person mindre än jag räknat med i söket, så jag fick snabbt ändra plan. Eftersom det är typiskt ett sådant tillfälle då jag riskerar att tänka fel så beslutade jag mig för att köra säkert!

Tror det blev åtta skick, varav två tomma. Svårigheten i området var att hundarna måste jobba sig över ett gammalt järnvägsspår på ena sidan. Inget speciellt för övrigt. (Jo, jag testade lite flying, men det skriver jag med så små bokstäver jag kan så inte de syns till Skåne...   ).

Vilda gjorde två knas-skick där hon vek 90 grader efter att ha gått ut spikrakt från början. 15-20 meter in - tvärvik. Men på omskicken gick hon ut fint. Resten var riktigt, riktigt bra! Särskilt tomslagen var jag nöjd med, djupa, fina, lite framslag. Duktig tös!!

Egentligen borde jag nog kalla det för ett harmoniskt och lyckat sök, i stället för slätstruket? Hmm. Gissar att det är känslan av att inte ha "tränat nå't särskilt" som gör att det känns lite mesigt? Attitydproblem hos mig? Hmmm igen.

Brukar aldrig skriva om de andra hundarna när vi tränat sök, men ikväll måste jag bara få säga att det är så grymt roligt att se alla hundar gå så fint!! För två år sedan fanns det inte en enda sökhund på vår klubb, nu har vi tre tävlingsekipage och två jättelovande nybörjare. Otroligt!

Vilda fick 8-10 skick med figge på varje. De första till och med synretning. Sedan så fick hon gå ändå. Inte vallade vi heller. Trots att det var planen (synretningen i starten fick kompensera för det, typ...). Poängen med dagens övning var att ge henne bingo på att gå ut rakt och på fullt djup. Dessutom så testade jag att köra flying, är lite sugen på att åtminstone prova. I stort gjorde hon jättefina skick. Något omskick, framför allt på slutet där det var ovallat och helt saknades människovittring. Då gjorde hon en symbolisk liten lov, "näe matte, det har inte gått en kotte här". Då kändes det fint att hon på omskicket gick ut spikrakt ("jaha, jaja, tjatar du så") på minst 60 meters djup och fick jackpot! Kanske kommer att använda mig av ovallat också, för träning av rakhet. Hmmm, måste fundera lite. Supernöjd med hennes sök i dag i alla fall. Inte det minsta påverkad av löpet. Härligt!

Nästa gång ska jag nog försöka få till några bra tomslag...

Nu har jag skapat en ny kategori i min blogg: misslyckanden! Varför då? Masochistisk läggning? Näe, men jag gillar att använda bloggen för träningsplanering. Tack vare kategorierna kan jag enkelt se hur t e x mina tio senaste sökpass sett ut, och därmed lättare planera nästa. Nu tycker jag att jag gjort lite för många dåliga träningspass på sistone, så nu vill jag försöka få koll på dem. Har redan mina aningar vad de beror på... Orkar inte gå tillbaks till gamla inlägg och "fiasko"-märka dem, så de får förbli saligt inbäddade i textmassorna! Borde jag, btw, skapa en succé-kategori också? Hmmm. Får fundera på saken!

Gårdagens träning borde ha varit en träning i att avstå. Jag försökte ha två barn, rodda sonens brottningsträning och köra sök samtidigt. Gick ju sådär... Vi har två nybörjarhundar i gruppen som vi vill hjälpa igång, och huvudsyftet med träningen var just det. Men så ville jag att Vilda (höglöpande!) "skulle få göra något" och improviserade ihop en "lätt" övning. Två skick: ett till vänster med figge på fullt djup, ett till höger, tomt, med figge som smög ut när hon var på väg in. Problem: Vi hade ingen vallad ruta. Jag har bara tränat Vilda vallat, och jag använder mig en hel del av rutgränserna och vallningen för att anvisa var jag vill att hon ska söka. Så, självklart, gick hon ut jättedåligt när jag skickade henne tomt på en sida som inte var vallad och där figgen varit som mest 20-25 meter ut på tidigare övningar. Och inte var det läge att bråka med henne heller. Jag hade en bebis i sele på magen (bara det är rätt störande om man ska försöka problemlösa), jag hade gett henne en uppgift som gick stick i stäv med vad hon var tränad för, hon är för tillfället känslig, hormonstinn och hanhundsorienterad... Alla fel, typ... Min tanke inför dagen var egentligen att valla en appellruta och träna på att få ut henne i ruthörnen. Men stress (jag var sen, hade en missnöjd sexåring som vrålade i princip oavbrutet, bebbe på magen, skulle iväg och skjutsa till brottning, skulle iväg och hämta från brottning etc) gjorde att jag rationaliserade bort vallningen och hittade på den här andra övningen i stället. Bättre hade varit att avstå, eller kanske köra en okomplicerad Hawaii.

Praktexempel på hur det går när man vill att hunden ska få aktiveras, men inte har en bra plan. Lärdom - om hunden "bara ska få göra något", se till att erbjuda en idiotsäker övning!

I dag körde vi lite lydnad. Bara framåtsändande, hopp över hinder och apportering. Rätt genomtänkt, om jag får säga det själv! Apporteringen är jag nöjdast med. Lade ut apporten första gången i stället för att kasta. Fick då ett fint gripande utan tassande eller morrningar, som jag belönade glatt med rösten. Apportering två kastade jag, och tänk, hon grep fint igen! Belönade med boll när hon kom in. Ska nog lägga ut apporten ett tag, bara för att få befästa fina gripanden. Och fortsätta varva med gripandeträning av metallen. Hopp-sitt körde jag några kompletta moment, och ett par där hon fick bollen kastad till sig - efter att hon satt sig på andra sidan. Vill inte ha för hög förväntan på att det ska komma en boll flygande i hoppet, hon riskerar att låsa lite på det och börja leta boll på andra sidan.

Sedan körde jag lite sättande-ställande med nos mot näsa-metoden, det var nog det som gick sämst i dag. Tyckte inte hon var så lyhörd.

Allra sist tog vi faktiskt en tur i joggingspåret(!).

Känner att jag borde köra fjärrdirigering ibland, men har sååå tappat sugen för det apsega momentet. Bläää. Kanske blir peppad igen när chansen att träna i skog snöar bort. I dag kommer förresten Vildas tilltänkte kavaljer, och utifrån hennes kärleksfulla umgänge med Daisy så har jag gott hopp om lyckad parning!

Körde ett litet genrep för Mattias och Fasa igår (tävlingsdags!).

Passade på att göra ett litet sök åt Vilda. Planen var fyra skick:

- Figge i båda de första hörnen. Plocka med båda in.

- Skick tre med figge nära stigen.

- Skick fyra fullt djup.

Men det blev helt annorlunda!

Skick ett, med en naturlig passage mellan två jättestora stenar: Vilda vek 90 grader före stenarna. Nu blev det inkallningsträning i stället! Jag hade laddat fickan med ett pipdjur, och ropade glatt in henne, förstärkte sedan direkt med pip. Och tänk, nu hade hon öron att höra med! :0)  Snabbt kom hon in och kunde skickas om. Såg ut att gå ut fint, men kom in tom. Jag skickade på andra sidan, och valde att testa en ny taktik jag funderat på. Hon har ju en tendens att fuska i hörnen. Nu gick jag in ett par meter i rutan, och skickade henne snett bakåt mot rutans gräns/vallningslinjen. Och tänk, hon gjorde som jag hade hoppats - när hon kom fram till kanten så rätade hon upp sig och följde den ut. Ska testa att köra så ett tag.

Tog den figgen fint. Sedan skickade jag om på den första figgen - men det blev tomt igen. Om jag monns rätt flyttade jag fram i rutan och gjorde ytterligare ett skick. Köpte det som ett fint tomslag, skickade på andra sidan och bröt när hon hittade figgen där. Så, i stället för fyra figg så blev det tomslagsträning på ena sidan... Kände mig hyggligt nöjd ändå, för hon jobbade fint i söket och kom ju på mina inkallningar! Vad som gjorde att hon inte hittade vet jag inte, men det är som det är.

kom ihåg: plocka med pipdjur som inkallningsförstärkare en tid framöver, tills inkallningen funkar (belöna med godis).

Idag blev det dubbelpass. Först en sväng i sökskogen, där jag ville ge Vilda ett enkelt pass med utdelning för fullt djup och riktning rakt ut. Så jag lade ut en figge i varje hörn, sedan fick de flytta fram så jag fick tre skick per sida. Kände mig tilt i huvudet innan, hade svårt att fokusera och planera. Men tänkte att jag håller det enkelt.

Gick ut, skickade hunden, som kom in utan rulle. Och då menar jag verkligen utan rulle - jag hade glömt bort att hänga på henne fastrullen! Och inte delat ut några lösrullar, eftersom jag tänkte köra med den fasta. Grattis!! Ropade ut till figgen: "Om Vilda har varit ut till dig, skrik ja". Men det var tyst. Så jag skickade på andra hörnet, inga problem, sedan på första hörnet igen och nu gick hon ut fint och fick figgen. Tur i oturen att hon slarvade första gången! Resten av skicken gick jättefint.

Summering:

- Komma ihåg att hänga på hunden rullen...

- Skicka första skicken lite snett bakåt, jag tror att hon viker in och håller sig till vallningskanten då. Hon är lite slarvig med hörnen!

- Se upp så hon inte blir övertaggad, dagens övning blev nästan en motivationsövning och hon blev bara hetare och hetare... Men skötte sig jättefint.

- Nästa gång ska hon få lite tomskick!!

Agilityn var en hoppklass 1-bana. Första två gångerna vi körde var rena katastrofen, vi var överallt och ingenstans... Sista två gångerna var helt okej.

Orsakerna till kaoset första två gångerna tror jag är:

- jag kan inte föreställa mig var Vilda kommer att vara i förhållande till mig när jag banvandrar, och har därför ingen egentlig plan ens när jag gått banan flera gånger. Min plan är att försöka komma ihåg ordningen på hindren och sedan improvisera, typ.

- Jag ger upp av Vildas tempo. I stället för att styra henne så försöker jag springa lika snabbt som henne - dömt att misslyckas, typ! De två andra varven tog jag kommandot och fokuserade mer på kontakt och mindre på att springa fort, och se, då gick det bättre!

VARNING: Fick skall under loppen. Har inte haft det på evigheter och vill inte ha det igen heller. Hänger säkert ihop med flamsigheten och ofokuset. Agilityvila igen, och tänka på energinivå innan vi kör!

Träna lågtempade och fokuserade saker den närmsta tiden. Spåra lite mer kanske, och köra lydnad med korvbelöning.

I alla fall haft en härlig kväll!

Jisses, vad jag har haft roligt med min hund!

Vilda och jag tävlade lägre sök i lördags. Eftersom hon fått hybris i sökskogen så var min plan enkel: störa henne så lite som möjligt och lita på att hon skulle suga in figgen (se tidigare inlägg). Dessutom intensivtränade jag lite transporter dagarna innan.

Vi var tre som tävlade och jag fick, förstås, startnummer ett... Sökrutan var rolig med en kraftig brant på höger sida. På vänster var det lite mer träd och mindre brant stigning, men en del uppför.

Jag började med att skicka till vänster. Vilda slickade inte ytterkanten av rutan utan gick några meter in. På ca 25 meters djup fick hon figgen och markerade fint. Sedan skickade jag ut henne höger, hon laddade järnet och klättrade utan problem uppför. Däruppe letade hon länge. Och jag lät henne hålla på... Gav henne ett vägledande "matte här" en gång, men f ö tyst. Hon kom in tom. Jag skickade på motsatt sida, fick ett jätteprydligt tomslag med fullt djup, fint framslag och allt. Sedan upp för branten på höger igen, och även nu var hon borta länge, men hon kom in med rullen. Hon hade slagit framåt ordentligt. Hon kom ut ungefär där rutan tog slut, och tog stigen tillbaka till mig. Samma väg tog hon förstås på påviset. En rejäl klättring ledde upp till figgen, som satt helt öppen på en campingstol!

Nästa skick blev på motsatt sida, ett riktigt fint tomslag. Men sedan blev jag osäker på vad jag skulle ha för taktik. Tyckte nog att hon täckt av större delen av högra sidan - om hon fått figge i näsan på väg in med rullen eller under påviset så hade hon haft dragning däråt. Så jag fortsatte skicka vänster. Det var rätt mycket skog där, så man såg inte hur hunden jobbade riktigt. Hon gick ut fint ett par gånger, men kom in tomt. Då valde jag att skicka på höger sida igen, "mot min egen övertygelse", och fick dagens första grunda slag. Nöjde mig med det och skickade vänster. Dittills hade jag kunnat skicka längre och längre fram, men nu var vi vid rutans slut. När hon kom in tom igen så blev min gissning att hon gått för grunt (kunde ju inte se henne pga skogen!) , så i stället för att skicka henne bakåt i rutan så skickade jag om, med förhoppning att få ut henne hela vägen på djupet. Då tog tiden slut! Jag blev så paff, Vilda hade jobbat i så högt tempo hela tiden så jag hade inte en tanke på att tiden inte skulle räcka. Jag fick kalla in Vilda - som kom i full fart med rullen i munnen!!! Åhhh, så förargligt det kändes! Men ändå roligt att hon fick hitta alla figgen. Vi fick gå ut och påvisa och hon fick pussa lite på figgen, ett bra avslut!

Annas positiva lista:

- Ett väldigt högt tempo och bra driv i hela söket.

- Bra djup på alla slag utom ett.

- Näsan påkopplad!

- Inga "hjärnsläpp" (inga blindningar, konstiga stopp eller liknande).

- Överraskande bra transporter!

- Markerade dolda figgen!

- Hittade alla figgar!!

- Matte skötte sig. Var lugn och tyst på stigen, belönade hennes fina tomslag, förmedlade känslan att hon var duktig och att det fanns fler figgar i skogen.

- Det kändes verkligen som att jag var ute med en sökhund! Kan inte förklara känslan, men lite som när man tränade räddning med Daisy och visste att "de figgar som finns, kommer hon att hitta". Skön känsla att ha!!

Missar:

- Glömde bort mig och tog henne i halsbandet en gång. Onödigt.

- Hade aldrig testat att klocka en lägreruta, så jag hade ingen känsla för tiden alls.

Tyvärr nollade de andra lägrehundarna söket, så det var bara jag och Vilda som fick köra lydnaden. Med en figge borta och ett Tarzansök fick vi betyg 6, vilket innebar att vi inte kunde bli uppflyttade. Jag bestämde mig för att köra budföringen och lydnaden men inte platsliggningen. Tycker det är dumt eftersom hennes hundrädsla sitter i, att dessutom lägga på skott helt i onödan.

När vi gick ut till budföringen var hon supertaggad! Benen gick som trumpinnar och hon fick en dubbeltia. Men sedan... Eftersom vi var enda hund så fick vi lydnaden direkt på. Självklart fick jag en stund att värma hunden, men hon, som först varit Tarzan och sedan Carl Lewis, hade nog behövt en halvtimme för att landa. Nu fick jag panikartat försöka få henne att tagga ner. Det gick inte så bra! Dessutom blir jag så arg på mig själv, för jag gör samma misstag gång på gång. Stressar upp mig, försöker strama upp henne och tramsar när jag känner att hon är lite för het. I stället ska jag sätta mig ner, käka godis och mysa med henne! Men det glömmer jag bort!!!

Linförigheten var en katastrof. Hon gick fot, jodå. Men lyckades få en nolla(!) av ena domaren, tror det blev en femma av den andra. Jag fick ge dk på dk, hon nafsade i bykorna, hon hoppade, tja, hon gjorde allt! Men hon höll positionen hyfsat... :0)  Även framförgåendet var hon för het på, tjuvade och tramsade. Sedan blev allt bättre och bättre. Förutom ett litet ljud(!) när vi startade marschen inför läggande under gång. Men läggandet var bra, inkallningen klockren, krypet jättefint tror jag (har inte sett vad domarna skrev, fick inte så högt betyg men jag tror det beror på att jag tittar på henne och kanske går lite för sakta än), apporteringen som vanligt, hoppet toksnyggt!

Sammanfattningsvis är hon numer godkänd i lägre sök!  Men det viktigaste var känslan från tävlingen. Det var så rooooligt!! Det finns hopp för oss i söket!  

I dag hann jag med en superkortis på klubben. Körde igenom lägrelydnaden (som funkar klockrent när vi tränar!). Lade ett pipdjur som externbelöning. Lät henne få godis efter varje moment, när hela programmet var slut fick hon hämta pipen. På väg till bilen ville hon absolut in på agilitybanan, så då tog vi en snabbträning på kontaktfält också. De funkar faktiskt riktigt hyggligt nu. Gungan glömde hon bort att det var gungan, hon for upp på den med så väldig fart att den inte ens hann börja slå ner innan hon sprungit till slutet på den och hoppat av! SÅg rätt coolt ut!