Båda pudeldamerna och lilla bebbe-fröken fick ut i eftermiddagssolen. Främst för lite frisk luft och motion, men jag klämde också in ett uppletande. Vis av erfarenhet (? nåja...) vet jag att äng med höggräs kan vara svårare än man tror. Så då dagen bjöd på fin vind testade vi. Ca 10 meter bred, fulldjup korridor. Sedan fick Daisy o Vilda gå vartannat skick. De väntar riktigt duktigt på varandra. Så härligt att se glädjen hos Daisy när hon jobbade! Båda gjorde jättefina arbeten. Fem föremål var fick de plocka in. Efter lite kaffe fick de göra ett närsök på godis på samma fält. Bra träning!

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd!

En underbart vacker höstdag och jag bara måste smita upp på klubben medan bebbe sov middag! En snabbis blev det, men hann med det viktigaste!

Fokus nu är att försöka grunda högre-lydnaden. Eftersom vintersäsongen går bort så har jag lite kort om träningstid om jag vill kunna köra högre spår till våren (vilket iofs inte är livsnödvändigt!).

Nå, jag började i alla fall med framåtsändandet. Vilda står och väger där, mellan att fatta och inte fatta... ;0) Hon går ut fint, har ett komfortavstånd på 10-15 meter och så långt är allt väl. Däremot är hon lite sämre på att gå spikrakt på framåtsändandet än på framförgåendet (borde nog börja varje pass med att gå sträckan i koppel?) och så har hon lite mer tendens att söka kontakt bakåt (bristande rutin, behov av utsläckning av beteende = aldrig, aldrig råka belöna precis när hon tittar bakåt). Kör både med och utan "ben" på planen, och nu börjar nyfikenheten släppa (i början bara måååste hon dit och nosa!). Körde ett rejält antal repetitioner, blandade mellan bollbelöning och klicker/godis-dito.

Sedan fick det bli lite gripandeträning. Först några med vanliga apporten. Jag går ut och lägger den, med kortänden mot hunden, och så får hon hämta. Då blir det riktigt snyggt! Inget tassande, inget morrande, ingen lek. Nöta på med det ett tag. Sedan gick jag över på metallen. Har grävt fram min lilla metallapport, och den gillar hon betydligt bättre än den stora. Lade den bara några meter bort och så fick hon hämta. Belönade muntligt redan vid gripandet om det såg bra ut. Och tänk, det har trillat ner en polett! Bara en enda gång var hon där med tassarna, resten tog hon fint direkt med munnen. Och lilla svansen gick för fullt hela tiden. Ska nog få till det här, ska ni se!

Efter apporteringen så blev det krypträning. Hon kryper riktigt fint, tycker jag. Tränade halter och högersväng. Nu skulle jag behöva ta hjälp av någon, så vi får styrsel på mig också. Måste hitta ett bra tempo, och träna på att räta upp mig så det inte blir en massa onödiga dk:n.

Fritt följ, där var kärnan att köra ett långt program med externbelöning. Hon höll ihop och jobbade, jobbade, jobbade trots att jag bara harvade på. Men - det blev också tydligt var svagheterna kom fram efter ett tag. Det var halterna, där hon kostade på sig mer och mer slarv med positionerna! Nå, bra att veta, träna på!

Sist men inte minst körde jag hoppet, på högre-höjd. Hon går ut tillräckligt långt på andra sidan för att jag ska vara nöjd, hon är inte nära att slå i. Men klart jag vill ha ut henne längre. Provar mig fram med olika belöningar.

Nu är jag hemma, bebisen vaken och kaffepannan på. Tänker ta med bärselen o en kaffekopp och dra ut i skogen, kanske kan få till ett upplet eller bara få lite mer sol på näsan!