I dag har vi inte tränat så mycket. Knallade i skogen med sonen och en av hans kompisar. Killarna gömde uppletandeprylar åt Vilda ett par gånger, och så körde vi lite hundkurragömma. Förutom det så var det bara prommis.

Efter senaste träningens fiaskoartade uppletande så har jag använt bloggen och kikat p åhur min uppletandeträning sett ut i år. Det är så pinsamt att jag skäms, men okej. Ska man skriva om det som går bra så ska man också skriva om det som går mindre bra. Då kanske någon kan undvika att upprepa mina misstag...

I år har jag gjort 15 uppletanden med Vilda. Sannolikt ett antal till, under promenad, som jag inte skrivit om i bloggen. De har i så fall varit med synretning, där jag vallat ut en smal korridor och sedan skickat Daisy och Vilda varannan gång. Det är den vanligaste typen av uppletandeträning jag gör.

Men: av dessa 15 bloggade uppletanden har alla varit med synretning utom fyra. Av de fyra som varit utan synretning, så har tre varit misslyckade! Varför förväntade jag mig då att ett så svårt upplägg som senast skulle fungera? Det enda jag kan komma på till svar är att jag inte hade koll på vad Vilda kan och inte kan i uppletande. Med synretning går hon så väldigt fint, det får väl mig att glömma bort hur långt (kort!) vi kommit i träningen och vilken hjälp hon behöver.

Träningsplan:

1. Införa en rutin inför uppletandet, så hon får hjälp att veta vad hon förväntas göra.

2. Börja träna uppletande med minnesbild, dvs låta henne se när jag vallar rutan, sedan stoppa in henne i bilen/gå en promenad eller nå't, göra föreberedelserna enligt punkten 1, sedan skicka. Gradvis öka tiden.

3. Backa i svårighetsnivå när jag börjar med punkterna 1 och 2, genom att: lägga ut fler föremål än hon behöver hämta in, använda stora och enkla föremål, kanske även nöja mig med korridor de första gångerna. Ta hjälp av vinden, och kanske även Daisy.

4. Komma ihåg detta, och inte skena igen om några träningar...

 

Erika

31 oktober 2012 07:37

Min kompis riesenmatten, gammal bruksräv, brukar först kasta ett litet föremål framför henne och hunden som den får "leta upp" som en förberedelse för vad som komma skall (uppletandet förberett innan med vallning och utlagda föremål). Vet inte om det kan vara en rutin/signal att lägga in? El. liknande.

http://voff.pronoblem.se

Anna Svensson

31 oktober 2012 10:50

:0) Körde faktiskt det med Daisy! Tror absolut det är en bra idé, särskilt när man kör sök med hunden och det finns många likheter sökruta/uppletanderuta. Tack för påminnelsen, nu ska jag verkligen börja använda det också. Tycker så synd om lilla Vilda som fått så mycket tok i detta moment... Men nu ska det bli andra bullar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kortfattat: körde framåtsändande på klubben igår, med byxben o allt. Stora framsteg! Hon kan gå lugnt o fint en ganska lång sträcka nu. Och - inte minst - så gjorde hon jättesnygga temposkiften från galopp till sakta! Utan kommando, men med target. D...

I dag blev det ett fint lydnadspass hemma på gården medan Alice lekte i solen!   Jag körde igenom det viktigaste. Skallet, som var lite segt i dag. Måste ha upp henne mycket mer i varv om jag ska få ett tätare skall.   Men det intressanta var...

Idag var det lydnadskurs för Emelie Söderberg, kennel Bruksviljans. Hon tävlar skydds och sök på SM-nivå med sina mallar. Kanske inte optimalt för mig, det skiljer en del i egenskaper mellan en bruksmalle o en mellanpudel, men jag har hört mycket got...

När man inte riktigt hinner men gärn avill träna ändå, då får man hitta på lite smarta övningar! Egentligen ville jag spåra i dag. Löste det genom att lägga ett spårupptag med tre apporter. Spåret var: upptag - ca 100 meter spår -  vanlig apport - ca...

Har kört två sökpass sedan sist jag skrev. Det första körde jag i en rätt rolig ruta, knepig för att det blev terrängskifte och rejält stenigt på ca 30 meters djup. Men öppen o lätt att följa hunden i arbete. Jag hade två figgar med okänd placering o...