I kväll debuterade Vilda o jag i lydnadstvåan. Hade egentligen anmält till ettan, men eftersom LP:t redan var klart så fick vi flytta upp en klass. Det kändes lite svajigt, momentmässigt. Rutan funkar ofta bra men inte hundra, och den där rackarns fjärrdirigeringen är så mycket svårare än den borde vara. Ganska ofta fryser hon fast och gör inte ett enda skifte. Har intensivtränat senaste dagarna, och det funkar hyggligt. Ibland. Så jag hade två möjliga nollor, resten kändes väl som att vi skulle få poäng på i alla fall.

Sedan ville jag testa en, eller snarare ett par, nya strategier. Dels tyckte jag Vilda var lite ofokuserad i fotgåendet på appelltävlingen, så jag ville ha henne lite mer laddad när vi gick in på planen. Baktanke där var också att jag gärna ville ha henne ordentligt taggad för att öka chansen att hon skulle fixa fjärrdirigeringen. Svårigheten där är att få henne att sätta sig upp. Av någon anledning växer denna pigga hund fast i backen!

Dessutom tycker jag att Vilda har fått dåligt med belöning efter sina tävlingar. Så för att inte riskera att hon ska börja gå ner sig, så ville jag lägga ut en tydlig extern belöning åt henne. 

Jag plockade alltså ut henne ur bilen i god tid, och gick iväg för att dra upp henne lagom mycket. Med bollen!! Rätt obegåvat, särskilt med tanke på vad jag skrivit till en vän samma kväll om olika belöningsformer till min hund: "Supersnabb, hög i energi, kalasbra eller helt tilt - bollen!". En bra och korrekt analys, som jag tyvärr inte använde mig av... :0) För just så blev det, en blandning mellan kalasbra och helt tilt!

Fritt följ: Börjar med att hoppa upp och "bita" mig i händerna, försöka få igång lek! Ajaj, snacka om överladdad! När jag fräste lite åt henne så bytte hon och gick över till höger sida! Två felbeteenden som jag aldrig sett hos henne tidigare! Tack och lov skärpte hon upp sig rejält efter de inledande 10-20 metrarna och fick i alla fall 7,5. Men den första biten var pinsamt dålig!

Läggande: 9, ingen domarkommentar.

Inkallning: 10  (förvånad att hon, mtp bushumöret, inte använde mina ben som broms. Duktig tös!)

Rutan: Full speed, rakt in i rutan (nära framkant men alla tassar innanför) och så sätter hundrackaren sig när jag säger stanna! Betyg 7. När momentet var slut och jag belönade med ett "bra" (gick inte ut och hämtade henne) intog hon perfekt position mitt i rutan. Gissar att den lilla aprikosa vet mycket väl att det är där bollen brukar komma...

Apportering: Toppfart ut, helt ok gripande (nå, lite lekfullt) fullt ös in - och så en helt ny variant, med en bonus-leksväng bakom mattes rygg!! Betyg 7.

Hopp över hinder: 10

Fjärrdirigering: Här var det ett moment som det syntes att hon inte kunde. Hon gjorde två skiften och fick en femma - helt ok utifrån hur långt vi (inte) kommit i momentet.

Helhet 7,5.

Platsliggning 10.

På en stubbe vid utgången från planen hade jag lagt ett favvo-mjukisdjur. Det hade hon full koll på, när programmet var slut så sade jag varsågod i sället för att koppla henne. Då rusade hon raka vägen till leksaken och sedan, med den i munnen, till bilen. Så belöning fick hon, men hon ville ha leksaken för sig själv. Funderar på att byta till kampgrej nästa gång. Jag vill också vara aktiv i belöningen!

Poängen blev i alla fall 162 och vi fick ett första pris! Har lite kluvna känslor inför det, kul att ha, kanske värt att jobba på ett LP, men det var verkligen ingen snygg lydnad vi bjöd på!

Jag kom spontant att tänka på känslan jag hade i ungdomen när jag red före detta travhästar. Där var det fullt ös och man visste aldrig hur det skulle sluta... Till och från hade man en känsla av kontroll, för det mesta inte! Men hej vad det gick och roligt var det! Och jisses vad man lärde sig - precis som ikväll. Nu vet jag hur jag inte ska förbereda min hund på tävlingsplatsen! :0)

Just ja, glömde att skriva en planering inför nästa lydnadstvåa:

Baklängeskedja tvåan. Tror lösningen ligger i att få till en bra förväntan på externbelöningen. Den besvärliga fjärren ligger ju praktiskt nog sist!
Skippa bollen i uppvärmningen...
Byta externbelöningen till fårskinns-kampisen.
Ev byta kommando från stanna till vänta i rutan. Tror Vilda, när hon är "på", sätter sig så fort jag hunnit till "ss..."

Hinner egentligen inte skriva, men...

En snabbsväng på klubben blev det, fokus på lkl 2-momenten: rutan, fjärrdirigeringen och hoppet. Gick väl sådär, med störst frågetecken på fjärren.

Sedan ett sökpass med sex skick: 1. dold figge 2. figge på fullt djup, i hörnet. 3. Tomt motvindsskick. 4. Figge på fullt djup. 5. Figge ca 35 meter ut, efter terrängskifte (rutan sträckte sig ut på ett öppet område med en massa bråte, figgen låg bland gamla ensilagebalar.

Den heldolda figgen, som inte gick att komma åt alls, gick bra. Vilda funderade och försökte länge, tog sedan sin fasta rulle och kom in. Figge två vinklad ehon lite för långt åt vänster första gången, omskick, då gick det bra. Tomslaget blev för grunt första gången, omskick, helt ok (även om hon var lite motvillig och tydligt visade att hon inte fattade poängen med det hela!). Skick fyra lite yrt men helt ok. Skick fem riktigt bra, liksom skick sex.

Helt ok sök där huvudsaken var att få till den dolda figgen. I kväll blir det spår!

Körde en kort lydnad på klubbens fria träning i kväll. Började bra, med en tävlingsmässig budföring som var klockren (nå, förutom att hon bromsade mot mottagarens ben...). Men sedan. Jag ville träna hopp över hinder appellmässigt, och laddade på som 17 med boll för att få henne taggad på uthoppet. Men hallå - sen när behöver jag "ladda på som 17" med Vilda?? Nog hoppade hon ut, och efter ett par förvirrade repetitioner där hon mest sprang runt och letade bollen på andra sidan så hoppade hon även tillbaka. Sedan var det en hel del slarv på resten vi gjorde. Framförallt ofokuserade, slarviga, sneda, fula ingångar. Som ett brev på posten, när fröken har bråttom för att hon tror att bollen ska komma! Bort, bort med bollen. Annars gick det lilla vi gjorde hyggligt. Fina apporteringar, rätt ingång på inkallningen, ett hyfsat fritt följ, en stabil platsliggning. Ok men inte fantastiskt genrep inför lördag. I morgon blir det genomkörare på själva söket.

Började kvällen med en långprommis med barnvagn, cyklande son och lyckliga hundar i solen och sommarvärmen. För en gångs skull blev det inte ens kaos av det hela, bara supermysigt. När minsta lilla prinsessan somnat vid nio så smög jag ut och tränade lite lydnad. Har kommit på hur jag ska gå i linförigheten/fria följet. Fick ju jättebra tips av Lisa när hon kursade oss i fjol, hade bara glömt bort dem. Och tänk, så mycket bättre det gick på en gång! Nu gäller det bara att minnas dem i tävlingssituationerna också! Positionsmässigt så går Vilda så enormt mycket bättre nu. Visst kan hon glida fram lite väl mycket ibland, men det är sällan. Och aldrig (peppar, peppar...) en halv hundlängd som hon gjorde ett tag i höstas. Läggande ok, apporteringen fin, inkallningen fin MEN hon gör fel ingång, vilket innebär risk för att hon använder mig som broms om hon blir för taggad. Apportering - tre stycken, inget ljud. Framförgående - fint, lite stretigt, risk att hon vänder sig vid halt, men en 7:a - 8:a borde vi kunna få.

Krypet, då. Lånade Mette Klaevenes bok om brukslydnad för att få lite inspiration till framåtsändandet. Läste då också kapitlet om kryp och fick en aha-upplevelse. Där varnar hon nämligen för ögonkontakt under krypet. Det tvingar nämligen hunden att krypa för långt fram, ploga, för att kunna bibehålla ögonkontakten när matte rätar upp sig helt. Tänkte inte på det... Vilda, som väldigt gärna vill ha ögonkontakt, har glidit fram rejält i position på slutet när jag börjat jobba på tävlingspose för egen del. Nu fick jag förklaringen. Flyttade belöningen från mig till att lägga den framför henne, och belönade när hon hade fokus framåt i stället för på mig. Vips, så låg hon i mycket bättre position. Något att jobba på framöver! En extra svårighet blir förstås att hon riskerar att bli het när hon har godiset inom syn- och lukthåll. Men, men, det får jag nog ta ett tag.

I morgon är planen pälsskötsel och på torsdag klippning - det ska bli 25 grader varmt i helgen, "första värmen" och jag har ingen aning om hur Vilda kommer att reagera. Känns i alla fall onödigt att hon ska ha stora vinterfällen på sig på tävlingen.

I dag var det tävlingsdags igen! Mormor följde med som barnvakt. Vilda var helt underbar!! Hon, som knappt sett en annan brukshundklubb än hemmaklubben i år, brydde sig inte det minsta om miljöombytet och alla hundar. Låg och sov i bilen eller slappade på gräsmattan, medan matte hispade runt och försökte få nerverna under kontroll...  

På platsliggningen gick en stor hovawart upp och kom  springande i full fart. Vilda, som förr tyckte att stora, yviga hundar var lite läskiga, låg hur lugnt och fint som helst. Såg inte ut att bry sig det minsta. Hunden fortsatte förbi henne, så det blev tack och lov ingen negativ inlärning för henne. I själva lydnaden så var hon lika pigg och följsam som alltid. Jag drog inte upp henne så mycket innan, tycker inte att det behövs. Än så länge är hon rätt självbelönande - plus att jag tycker hon blir mer och mer taggad ju längre vi kör i programmet. 

Dagens betyg blev:

Platsliggande  10

Tandvisning  10

Linförighet  9 (skulle nog kunna bli snäppet högre om matte lärde sig gå som folk!)

Läggande  9,5

Inkallande  10

Ställande  9

Apportering  10

Hopp över hinder  10

Helhetsintryck  10

Summa: 192 poäng, första pris, placering 1, LP. Dessutom dagens högsta snittpoäng, vilket gav oss 15 kilo hundmat i pris!    

Förutom att jag såklart blev jätteglad över det fina resultatet så var det otroligt trevligt att tävla i Bollnäs. Positiv publik som applåderade frikostigt, många som var glada och kom fram och pratade. Kändes  roligt, här tävlar vi gärna mer!   

Åkte upp till klubben mest för att det var fri träning. Kände mig trött och oinspirerad, men tänkte att en platsliggning och budföring kan man väl alltid få till!

Det började bra, med en budföring som var rätt fin. Dock bytte Vilda ingång, och satte ett par bestämda framtassar på mottagarens vänstra lår... Ajaj! Sedan pysslade jag på med ställande (alla funkade, peppar, peppar!), fot, läggande, inkallning - det gamla vanliga... Positivt var att jag tog det lugnt, gott om tid mellan momenten och mycket passivitet. Lugn och fin Vilda som inte sa ett pip. På platsliggningen fick lilla fröken besök av två andra hundar - en som reste sig från platsen, och en som gick förbi bakom i koppel och blev framsläppt ända till pudelrumpan... Men hon låg hur stadigt och fint som helst.

Efter träningen tog vi en cykeltur - måste ju försöka underhålla hennes kondis också!

I dag blev det en kort men effektiv lydnadsträning. Jag fick hjälp med en budföring på ny mottagare (det tackar jag för!). Vi gjorde den helt tävlingsmässigt, med ett undantag. När vi hälsade på mottagaren så sniffade Vilda genast fram att hon minsann hade korv i en ficka! Lite synd, eftersom jag har en stark känsla av att vetskapen om godis hos mottagaren har stor betydelse för om Vilda springer eller inte... Därför var jag noga med att inte själv lämna över någon belöning till henne. Men det hjälpte ju inte, bättre näsa än så har pudelungen! Å andra sidan så vill jag ju att mottagaren ska belöna. Hmmm. Får fundera mer på hur jag ska lösa det där. Bra i alla fall att få en okänd mottagare, och kommendering.

Sedan fick vi hjälp av Yvonne med krypet. Vildas kryp har utvecklats mycket på slutet. Jag kände mig dock osäker på vilket tempo som är lagom, hur mycket dk jag gör och om hon tjuvlyfter när jag försöker vara tävlingsmässig. Men det såg riktigt bra ut, tyckte lydnadscoachen! Kändes jättebra att ha fått träna krypet på en lydnadsplan, med lite längre sträckor, och hjälp vid sidan.

Sedan pysslade vi på med hoppet (ettan-hopp, men ffa appellhoppet), lite fot, ett par ställanden, några ettan-apporteringar och ett framförgående. Kände mig jättenäjd efter träningen, för att jag passat på och gjort sådant jag behöver hjälp med, samt utnyttjat hindret och fått träna det inför appellen.

Insåg nämligen (panik!) att vår sökdebut är redan nästa helg. Hjälp! Dessutom är sökkompisarna ute på alla möjliga håll i helgen, så risken är stor attjag inte får till någon sökträning förrän nästa fredag. Gulp. Nåja, jag får försöka hålla mig lugn, inte stressa iväg och göra tokövningar utan lita på att hon är tillräckligt genomtränad. Och är hon det inte, tja, då får jag veta det!

När värsta stormen bedarrat igår och bebisen somnat smög jag ut och körde lite lydnad. Jättefint fot, bra läggande, ok apportering - och fortsatt tilt i ställandet! Hmmm. Dessutom en Vilda som var i piggaste laget. Så planen för i dag var att försöka få ut henne i skogen, så hon fick jobba ur sig rejält. När det började bli dags att åka hade jag nyammad och nybytt bebis, som dessutom var supertrött. Som upplagt för en härlig eftermiddag med sovande gullunge - inte!! Nejdå, lilla sessan vaknade så fort vi kom ut i skogen, sedan satte hon europarekord i hur många amningar och bajsblöjor en liten tös kan åstadkomma på ett par timmar. Pjuh! Däremellan skulle mamsen försöka få ut ett spår, hinna prata lite hund med kompisarna och även hinna ta spåret. Jag var duktigt slut innan vi var klara, och då hade jag ändå god hjälp av Katti och Mattias, som snällt barnvaktade mellan varven.

Spåret som Vilda fick gick i snårig och omväxlande terräng - blötmark, kalhygge, skvattramsnår etc. Dessutom hade jag snirklat runt bra och det fanns nästan inga raksträckor. Liggtid ca en timme, förarspår. Kraftog vind, tyvärr lite för ofta motvind. Vilda spårade i stort bra, lite slarvigt ibland kanske jag kan tycka, men inte så farligt. Spårupptaget var fint, men låg heller inte så djupt. Kanske bara tio meter. Framspår. Pinnarna, då? Jo, hon plockade fem av sex. Föga förvånande så var det samma pinne som alltid hon lämnade i skogen!! Hallå, hur kan det vara så? Luktar den illa? Är den magisk och vägrar ta upp vittring?? Nästa gång ska jag peppra som 17 med pinnar, men strunta i de "luktfria", och se om hon plockar allt då...

Väl hemma igen sov bebben i bilen så jag hann med lite lydnad. Bra fot, hon håller på att lära sig att hålla sig längre bak nu. Ställandet funkade plötsligt! Tror att det hjälpte att hon var lite mindre "på tå", då hann hon tänka också... Gjorde 3-4 repetitioner, alla snygga och korrekta! En ettan-apportering, helt ok. Sist och sämst: vanlig apportering, där hon skallade till precis före gripandet... Nejade, gjorde om och då var hon tyst. Måste börja använda klickern precis före gripandet igen.

Nu är jag trött! 

Edit kl 21.54: Bebisen somnade och sov så snällt efter den tuffa dagen, så jag smet ut en stund till och körde lite mer lydnad. Fokuserade på framförgåendet, där Vilda skötte sig till 80% exemplariskt. Stretade lite väl mycket ibland, vände sig om vid ett par halter men i stort gick hon rakt, snyggt och bra. Sedan körde vi på med fot, ställande (hyggligt bra...) apporteringar (tysta!) och lite annat småplock. Och just ja, krypet. Körde först inne, sedan ute. Tror jag börjar få rätt bra ordning på det nu. Så länge hon inte är för het... Men väldigt ofta blir det riktigt fint.

Nu är jag ännu tröttare!